Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergoljan och oljkällorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En genom kol och upplöst bergbeck (asfalt) brunfärgad
nafta kallas bergolja eller petroleum. Denna
illaluktande vätska genomdränker i synnerhet många
kalkstenslager och är vanligen orsaken till, att
sådana kalkstensarter af ofta svartbrun färg vid
gnidning gifva ifrån sig en obehaglig lukt (stinkkalk,
stinksten).
Der bergolja i större mängd bildas genom den
fortgående förvandlingen af de i jordens sedimentära
lager nedbäddade växtlemningarna, bortföres hon af det
inträngande vattnet och samlar sig i stor myckenhet
i porösa sandlager m. m. Särdeles rika på bergolja
äro åtskilliga yngre bergarter, i synnerhet från
den tertiära tiden. Petroleumkällor framvälla vid
Pechelbronn i Elsass. Borrhål, som der upptogos till
60–80 fots djup, lemnade, efter skedd renpumpning,
dagligen flera hundra kannor. Nattetid tillflödar
åter oljhaltigt vatten ur det omgifvande berget, och
samma borrhål kan sålunda under en längre tid gifva
rik afkastning. I öfre Italien, Dalmatien, Kroatien,
Ungarn, Galizien och Polen äro dylika oljkällor
ej sällsynta, men ymnigast flöda de sedan några år
vid Oilspring i Pennsylvania. Genom der nedslagna
borrhål upptagas dagligen tusentals centner af detta
vigtiga lysämne.
Att bergolja fans i de nordamerikanska fristaterna,
har redan länge varit kändt. Hon upptogs först på
det sätt, att man någon tid lät vattnet i de salta
källorna, som äfven förde med sig bergolja, vara i
ro, då oljan samlade sig till ett ofvanpå vattnet
flytande lager.
Den del af Amerika, inom hvilken bergolja erhålles,
sträcker sig från Gaspé bay i Canada ungefärligen till
Houston i Tejas med en bredd af 15–30 mil. Inom detta
område ligger i Pennsylvania en del af det stora
apalachiska kolfältet, hvars kannelkol sedan långt
tillbaka användts som råmaterial för afdistillering
af orena oljor. Man upptäckte snart, att olja flöt
på de rinnande vattnen, och i stillastående, aflägset
liggande gölar hade man funnit henne samlad i större
mängd. Senecaindianerna sägas ha sålt bergolja som
medel mot reumatism, och genom samma indianstam
skall dr Hildreth redan 1836 fått spaning på, att
rika petroleumkällor funnes i Lilla Kanawas floddal
i Virginia. Men riktig fart tog saken först då,
när i augusti 1859 vid Oilcreek under gräfning af
en brunn påträffades på 74 fots djup en oljkälla,
som under flera veckor dagligen lemnade 1 700 kannor
(66 centner), och olj-borrare i mängd försökte nu
sin lycka. De första borrningsföretagen utföllo
så utomordentligt väl, att bland Pennsylvanias
jordbrukare utbröt en formlig feber, som yttrade sig
i de djerfvaste jordköp, borrningsföretag, tvister
om eganderätt, lotterier m. m. Af jordegaren köptes
för klingande mynt rättigheten att gå ned i marken
med ett borrhål om 3 tums vidd, och genom en enda
källa blef mången inom få veckor millionär. Priset
på bergoljan var till en början 1–1,15 rdr pr kanna,
men steg, när de otaliga brunnarna började blifva
mindre gifvande, till 1,80 rdr.
Under sommarn 1860 tog denna nya industri en alldeles
sagolik fart derigenom, att en borr, som drifvits djupare
ned, än man förut gått med dessa borrningar, träffade på
en oupphörligt flödande källa, ur hvilken de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
