Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltets förekomst i naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkomma genom dagvattnet, som under sitt
nedträngande genom de sedimentära berglagren utlakar
det salt, dessa innehålla, och tager det med sig
allt längre nedåt samt i följd af lagrens skålform
der sammanför det på ett allt mindre område. I
följd af det ofvanifrån oupphörligt tillflödande
ej saltförande regnvattnet, daggen m. m. är vattnet
vanligen sött närmare dagytan, blir något längre ned
svagt salthaltigt och tilltar sedan i saltstyrka, ju,
djupare ned det tränger. Från saltfyndigheter af detta
slag pumpar man upp den rikare vätskan och kokar in
henne till salt. Man afbryter arbetet, när ett genom
sin ringare halt till saltsjudning oanvändbart vatten
hunnit sjunka efter.
Ej sällan uppspringa saltkällor i sådana trakter,
der några egentliga bergsaltslager antagligen ej
förefinnas. Vanligen hålla de endast l–5 procent
salt, men detta oaktadt bringar dock mången i följd
af sitt ymniga flöde rätt mycket salt upp ur djupet,
såsom bland andra de varma sprudlarna vid Nauheim,
om hvilka vi redan förut vid jordborrens beskrifvande
talat. Efter hand aftaga många källor i saltstyrka,
emedan antingen de insprängda eller inlagrade
saltmassorna småningom blifvit utlakade, eller ock
de under tidernas lopp uppsamlade saltförråden i
upplöst form uttömts.
Slutligen bör äfven omnämnas ännu en eller annan form,
hvarunder saltet förekommer, men utan allt värde
för koksaltsberedningen. De koksaltslösningar,
som bildas i de lösa jordlagren eller i fastare
bergarter, sugas stundom genom hårrörskraftens
inverkan uppåt till sjelfva ytan af det öfversta
jordhvarfvet, der koksaltet vid vattnets afdunstande
afsätter sig i fast form eller, som det kallas,
efflorescerar. I trakter, der stor torka råder,
såsom i vissa delar af mellersta Asien, af Arabien
och Tibet, i Afrikas ödemarker, på Amerikas prärier
och lanos, i det inre af Australien o. s. v., hafva
genom sådan efflorescens bildats saltstepper. Marken
betäcktes vidt och bredt med små, fina saltkorn
och förvandlades, emedan högst få landväxter kunna
fördraga koksaltet, till en ödemark. Om man färdas
från en fruktbar trakt in på en sådan saltstepp,
blir man snart varse, huru växterna allt mer aftaga,
tills slutligen endast de saltälskande salsola-
och salicorniaarterna finnas qvar. Slutligen
blir alltsammans en på all växtlighet utblottad,
genom saltets utkristallisering liksom snöbetäckt,
hvit yta. När under en senare jordutvecklingsperiod
sådana saltstepper blifva genomskurna af floder, kunna
de, befriade från sitt saltinnehåll, förvandlas till
fruktbar mark. Sålunda hafva de ur Nordsjöns vatten
uppslammade marskländerna, som i följd af det salt,
de innehöllo, först saknade all växtlighet, efter hand
genom saltets utlakning. blifvit den fruktbaraste
jordmån, der sädesgrödor utan gödning kunna tagas
ett helt århundrade igenom.
Vulkanerna, hvilkas utbrott högst sannolikt ske under
hafsvattnets medverkan och som ofta utstöta klorgas,
afdunsta äfven någon gång, ehuru i allmänhet ganska
sällan, koksalt. En sådan saltsublimering inträffar,
när vulkanen ej förmår fullt afsluta den kemiska
sönderdelningen af detta ur hafvet honom tillförda ämne,
eller hafsvattnet intränger i det vulkaniska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
