Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafssaltets tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För anläggande af en saltgård utser man någon låg, slät
kuststräcka, der marken består af vattentät lera, och
belägen så långt som möjligt från flod- och bäckmynningar.
Om hafvet der har stark ebb och flod, måste de för
dammarnas fyllande behöfliga dikena och kanalerna rättas
derefter. Lämpligast äro i allmänhet sådana trakter, der
skilnaden mellan ebb och flod är jemförelsevis liten, och
äfven ur denna synpunkt tyckes i synnerhet Medelhafvet
vara af naturen utsedt att gifva oss hafssalt. Dess vatten
är ganska saltstarkt och stiger vid flodtiden endast
1 2/3–2 fot.
I närheten af Trapani på Sicilien samt på den flacka
vestkusten mellan denna stad och Marsala äro en
mängd saltgårdar anlagda, hvilka blifvit ungefär så
inrättade, som fig. 124 utvisar.
Till höger har man att tänka sig hafvet, hvarifrån
kanalen i planschens förgrund leder hafsvattnet in
i en vidsträckt upp samlings dam. Denna 20 till 35
fot breda tilloppskanal slutar närmast hafvet med
slussportar, som öppnas af det stigande flodvattnet,
då följaktligen hafsvattnet intränger samt fyller
kanalen och uppsamlingsdammen. Vid derefter
inträffande ebb tillslutes slussen af det ur
kanalen tillbakaströmmande vattnet, hvilket sålunda
ej slipper ut. Vid ihållande landvindar hindras
tidvattnet att stiga, och sålunda kunna stundom 3–4
dagar förflyta, utan att uppsamlingsdammen erhåller
något nytt tillflöde. Det är derför rådligast att
gifva honom största möjliga utsträckning. Från
denna dam ledes vattnet till en sju fot djup
klarings-dam med. lerbotten, der sand, snäckskal
och annat dylikt, som vattnet medfört, afsätta
sig. Figuren upptager ingen sådan dam. Der denna
hafssalts-industri bedrifves i stor omfattning,
såsom vid Barletta vid Adriatiska hafvet, antaga
reningsdammarna vidden af en insjö, och när, såsom
vid Trapani, salttillverkningen är fördelad på flera
händer, ligga vanligen flera saltgårdar omkring en
stor gemensam sådan dam. I anrikningsdam marna
inledes det klarnade vattnet genom små kanaler
af endast 3 till 4 tums djup. Af dessa dammar,
som hafva en stor, oregelbunden utsträckning och
4 1/2–6 3/4 fots djup, finnes en afbildad på figurens
midt. Vid inträffande flodtid höjer sig vattnet så
mycket i klaringsdammen, att en del deraf genom de
grunda kanalerna rinner in i anrikningsdammarna,
hvaremot, när sedan ebb infaller, klaringsdammens
vattenspegel sänker sig under kanalernas botten, och
nu har det i anrikningsdammarna af stängda, renade
saltvattnet tid att behörigen afdunsta. Söderns
heta sol och de torra vindarna, som komma öfver
från Afrikas brännande öknar, uppslicka vattnet
med stor begärlighet, hvarigenom saltstyrkan efter
hand så ökas, att 100 centner vätska hålla 26–28
centner salt. Under denna anrikning afskiljer sig
i stor myckenhet den mindre lättlösta gipsen, som
hafsvattnet äfven håller upplöst, och betäcker bottnen
af dammarna som ett hvitt pulver, hvilket måste tid
efter annan bortskaffas. När vätskan blifvit anrikad
till ungefärligen 27 procents salthart, öses hon in
i kristalliseringsdammarna. Detta sker medelst
den arkimediska skrufven eller ock något annat
vattenuppfordringsverk, drifvet med vindkraft eller
draget af oxar eller mulåsnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
