Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafssaltets tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket erhölls ock verkligen år 1860, men vanliga
tillverkningen utgör vid pass 400 000 centner.
Tillverkningskostnaden för 1 centner färdig vara
är ej mer än ungefär 17 öre.
Vid saltverken mellan Trapani och Marsala äro de
klimatiska förhållandena ännu gynsammare. Man tager
der årligen två saltskördar, d. v. s.
kristalliseringsdammarna tömmas hvart år två gånger.
Medan vid Barletta på hvarje tunnlands vidd, som
anriknings- och kristalliseringsdammarna tillsammans
betäcka, faller en årlig tillverkning af endast
ungefär 600 centner, utgör på Sicilien den motsvarande
tillverkningen 4 000 centner. Visserligen är vattnet
här något rikare på salt än vid Barletta, men till den
stora skilnaden i tillverkning bidrager dock i
synnerhet den torrare och varmare luften på Siciliens
vestra kust, hvarigenom afdunstningen mycket påskyndas.
Trapani, den stapelplats, hvarifrån det sicilianska
saltet går till England, Nordamerika, Spanien, Ryssland,
Norge, Sverige, Holland, Preussen, Danmark m. fl. länder,
utskeppar årligen mer än 3 1/2 millioner centner.
Försäljningspriset är omkring 15 öre, men
tillverkningskostnaden knappast 11.
De franska och spanska saltgårdar, som ligga vid
Medelhafvet, äro inrättade på ungefär samma sätt som de
här ofvan beskrifna, men vid Atlantiska hafvet, der
tidvattnet stiger högre, ger man slussportarna, medelst
hvilka vattentilloppet från hafvet till den kanal, som
står i förbindelse med uppsamlingsdammen, regleras, en
starkare bygnad samt öppnar och tillsluter dem medelst
någon mekanisk tillställning. Dammarna äro ofta murade
och äfven i öfrigt så konstruerade, att de må kunna stå
bi äfven vid stundom inträffande ovanligt hög flod.
Den massa hafssalt, som medelhafsländerna Österrike,
Italien, Sicilien, Frankrike och Spanien årligen
lemna, är högst betydlig och i vigt fullt jemförlig
med allt, som årligen erhålles från Europas saltkällor
och bergsaltsgrufvor, och likväl skulle hafvet kunna
lemna ojemförligt mycket mer, än det gör, samt förse
alla europeiska folk med hela deras behof af salt,
om saltindustrin och salthandeln lösgjordes från alla
tryckande band. Men nu inskränkas och försvåras,
ty värr, i nästan alla stater tillverkningen af
denna vigtiga råvara och handeln dermed genom
höga pålagor och tullar, hvaraf följden blir,
att saltförbrukningen är vida mindre, än hon borde
vara. I Tyskland och Frankrike, der saltumgälderna
äro störst och salthandeln mest betungad, kommer
på hvarje person en förbrukning af endast 12 till
14 skålpund årligen. I England var förbrukningen ej
heller större, så länge saltindustrin och salthandeln
äfven der voro i samma ofördelaktiga läge, medan
deremot nu mera efter deras fri gif van de på hvarje
invånare komma nära 60 skålpund. Denna mängd salt
ätes ej upp, utan mycket användes vid soda-, klor-,
såp- och glastillverkningen, inom garfverierna,
färgerierna m. fl. yrken, som i Tyskland och Frankrike
måste till sin stora skada umbära det i och för sig
billiga hafssaltet.
Den i kristalliseringsbäddarna till slut återstående
starkt koncentrerade vätskan, moderluten, innehåller
ännu i upplöst form klorkalium, klornatrium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
