Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adularen, labradorn - Bernstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mumiegrafvarna. Labradorn är en glasglänsande och
genomlysande, färglös, hvit eller grå fältspatsart,
som stundom skiftar i rödt, grönt, blått o. s. v. Han
företer ofta, i synnerhet slipad, ett lifligt en-
eller mångfärgadt skimmer med blå, gröna, gula, röda
eller bruna. färger, samt finnes af stor skönhet
i rullsten på kusten af Labrador och S:t Paulsön i
Nordamerika, vidare i Ingermanland, på några ställen
i Finland o. s. v.
Ett annat mycket vackert mineral är rodonit, röd
mangankisel, innehållande kiselsyra, manganoxidul
och kalkjord, som i större sammanhängande stycken
endast förekommer på Ural. Namnet är härledt från
det grekiska ordet rodon, ros, till utmärkande
af mineralets rosenröda färg, stundom gående åt
rödgrått, med ofta förekommande mörkare och ljusare
ådring. S:t Petersburgs palats hafva att uppvisa
urnor och andra utomordentligt stora konstsaker,
som vid Jekaterinenburg i Sibirien blifvit slipade
af detta mineral.
Bernstenen. Bernsten, som sedan flera årtusenden
tillbaka erhållits vid stränderna af Östersjön och som
redan fenicer, egypter, kartager, greker och romare
af kustinvånarna vid nämda haf tillbytte sig mot
allahanda vapen, bronssaker och mynt, är ett fossilt
träharts af gul färg, å ena sidan stötande i rödt
eller brunt, å den andra i hvitt, stundom strimmigt,
fläckigt eller flammigt samt med alla grader af
genomskinlighet. Han blir genom gnidning elektrisk och
drager då till sig lätta föremål, hvarför ock perserna
kallade honom karuba, agnplundraren, samt grekerna
harpax, röfvaren, medan hans östersjönamn var glas
eller gles. Fenicerna, som hemtade honom från hans
hemland och dermed försågo de vid Medelhafvet boende
folken, gåfvo honom namnet elektro, som grekerna
ändrade till elektron, hvarifrån åter härleder sig de
nyare språkens benämning på den naturkraft,
elektricitet, som redan Tales, en af Greklands sju
vise, upptäckt hos detta mineral. Det tyska ordet
bernstein är deremot liktydigt med brennstein,
som mineralet erhöll för sin bränbarhet. Ej sällan
innesluter bernstenen fina barr, som tydligen visa,
att han härstammar från några utdöda barrträdsarter,
tillhörande hufvudsakligen brunkolsformationen,
ur hvilkas stam och grenar han utsipprat alldeles
så, som kåda eller harts ännu bildas. Stundom
blefvo ock (fig. 145 och 146) spindlar, myggor,
myror o. s. v. fastklibbade vid den sega massan,
der man ännu kan se dem ligga inneslutna. Den
vackraste bernstenen erhålles från Östersjöländerna,
der hafsvågorna kasta upp honom på kusterna,
eller upp-gräfves han ur dynerna. Fig. 147
visar en trakt nära Lapöhnen, der sådan gräfning
pågår. Bernstensfiskaren plockar upp sin fångst på
hafsstranden, eller ock begifver han sig ut till
sjös för att söka efter bernsten på hafsbottnen,
der han gräfves upp med störar och sedan släpas i
land i stora notar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
