Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordbrukets historiska utveckling - De odlade växternas och husdjurens ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åkerbruket i Kina och Ostindien går tillbaka till
uråldriga tider. De på sanskrit affattade böckerna
berätta om hvete, hampa och flera odlade växter,
och man vet, att kejsar King-nong omkring år 2822
f. Kr. från Indien införde odlingen af ris och hvete
i Kina.
De odlade växternas och husdjurens ursprung. Om man
får antaga, att de odlade växterna och husdjuren
härstamma från de länder, der de nu förekomma i
vildt tillstånd, ha vi erhållit flertalet af dem
från mellersta Asien. Af de växter, som användas
till menniskoföda, är det blott majs och potatis,
som kommit från Amerika och derifrån blifvit spridda
till alla verldsdelar. Derifrån härstamma äfven, som
bekant, kalkonen och tobaken, medan de der milliontals
förekommande vilda hästarna och nötkreaturen först
af spaniorerna blifvit dit införda. Bison- och
moskusoxen i höga norden tillhöra andra arter af
slägtet nötboskap. Med folkvandringarna infördes från
öster till Europa råg och bohvete, hvaremot haf ren,
som var okänd af de gamla folken, är inhemsk i våra
norra länders bergstrakter.
Redan af grekerna odlades baljväxterna äfvensom
flertalet af våra foderväxter. De oljväxter,
som tillhöra slägtet kål (brassica), blefvo först
småningom odlade, sedan man lärt känna värdet af
de på Englands och Frankrikes kuster vildt växande
formerna deraf och sedermera från dessa lyckats
uppdraga lönande varieteter. På samma sätt förhåller
det sig med betan, nu odlad till menniskoföda, som
foderväxt och råämne för sockertillverkningen. Hon
förekom äfven i vildt tillstånd på stränderna vid
Medelhafvet och blef först omkring år 1700 derifrån
flyttad till de odlade fälten.
Om man besinnar, hvilket stort antal olika djur-
och växtslag finnes, måste man erkänna, att det är
en högst ringa del deraf, som användes till husdjur
och kulturväxter. Många växter ha visserligen efter
hand blifvit odlade, och ännu hör man en och annan
förordas såsom dertill lönande. Men de vigtigaste ha
menniskorna mycket tidigt lärt känna och i århundraden
odlat på nästan alldeles samma sätt. Ris, majs,
hvete och råg utgöra de förnämsta växtnäringsämnena;
korn, hafre, potatis, bohvete, hirs, baljväxter och
dadlar spela en mindre vigtig rol och kunna snarare
anföras som näringsämnen för vissa trakter eller
länder och äro ej, som de förra, vidt spridda öfver
flera verldsdelar.
Nötboskapen, hästen, åsnan, fåret, svinet och
åtskilliga slags fjäderfän utgöra i stort de egentliga
husdjur, som äro af vigt för åkerbruket; de ha blifvit
spridda till alla verldsdelar och de flesta länder
samt äfven undergått många förändringar. Kamelen,
laman och renen tillhöra vissa begränsade
områden. Hunden, katten, kaninen och marsvinet afsluta
gruppen af husdjur, ty alla andra djur ha ej kunnat
som husdjur uppdragas. Elefanten användes dock som
ett förträffligt lastdjur och dragare.
De gräfningar bland pålbygnaderna och andra fornlemningar,
som på senaste tiden blifvit utförda, ha ej bragt något
väsentligt nytt i dagen, endast bekräftat den åsigten, att
mycket, som man trodde tillhöra en yngre tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
