Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästen - Nötboskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blair-Athol betalades 135 000 rdr och för Gladiateur,
som äfven segrat derstädes, 243 000 rdr; Preussen
köpte en häst för 121 500 rdr; till Graditz köptes
en annan for 32 400 rdr; för en afkomling af en af
segrarna betalades 54 000 rdr. Till och med för goda
suffolkhingstar, alltså kärrhästar, har betalats
37 800 rdr, och för en clydesdalehingst bjöds af
österrikiska regeringen förgäfves 18000 rdr.
Nyligen har hästens kött börjat mer än förr användas
till menniskoföda. En slagtad häst kommer i Kjöbenhavn
på 140, i Berlin på 177, i Wien på 481 och i Paris
på 750 invånare. I Berlin förtärdes 1847 500 hästar,
1868 deremot 4026.
Nötboskapen. Af detta slägte har man nu 10 lefvande
arter och känner deraf 11 fossila. Bland pålbygnaderna
anträffas den nu utdöda äkta uroxen, en art,
som liknar den grå boskapen i Schweiz, en annan,
som erinrar om de fossila lemningarna i Italiens
sumptrakter, och ännu en, som har starkt tycke af
den skäckiga boskapen i mellersta Europa. Af de
nu lefvande arterna nämna vi: bisonoxen, oriktigt
kallad uroxe, ännu förekommande i Bialoviczskogen
och som husdjur i Kaukasus, den amerikanska buffeln
eller bison, som allmänt förekommer på prärierna,
bisamoxen med egendomlig mysklukt, fårlikt
hufvud och fettklumpar på bogarna, yak eller grymt
oxen med hästsvans, lång man och raggig, så att
håret når ända ned till marken, i Tibet och Kina,
taggoxen i mellersta Asien, gayallen eller gyallen,
äfven kallad skogsoxen, i Bengalen och Arrakari,
gauren, otamd, i främre Asien, zebun, fint bygd med
fettpuckel och förträfflig som last- och riddjur,
i Ostasien och Afrika, samt buffeln i Asien, Afrika,
Italien och Ungarn, der han som dragare är högt
värderad. I södra Afrika förekommer han vild som
kafferoxen eller kafferbuffeln och i Ostindien som ar
ni ox en både i vildt och tamt tillstånd. Bufflarna
älska sumpiga trakter, hafva en mycket tjockare,
svartaktig, för insektsting mindre känslig hud än
de öfriga arterna, men äro svåra att tämja och ha
som slägt- och mjölkboskap ett ringa värde. Den tama
nötboskapen, hvarmed vi företrädesvis skola syselsätta
oss, förekommer i en stor mängd raser och varieteter
och kan sannolikt anses härstamma från bison, zebun
och buffeln. I forna dagar förekommo så väl bison som
uroxarna tillsammans (Niebelungenlied). De voro en
tid de farligaste och största af Europas däggdjur. De
och yak ha 14 par ref ben och ryggkotor, de andra
arterna blott 13.
Myter, sånger och folkens urkunder bära alla
vitnesbörd om, att nötboskapen i alla tider varit
högt värderad; till och med på himmeln strålar hans
lysande bild, ledsagad af plejader och hyader, framför
hvilka Orion bär sina 2 000 stjernfacklor. Till Zeus
offrades en hekatomb - 100 stycken - hvita tjurar
med förgylda horn, och han sjelf bortförde under en
tjurs skepnad konung Agenors sköna dotter Europa.
En af de största uppfödarna af hornboskap i forntiden
tyckes konung Augias ha varit, då det kunde vara ett
heraklesarbete att under en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
