Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nötboskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På intet annat djurslag kan man så skönja menniskans
omgestaltande hand som på de olika boskapsraserna,
af hvilka flera äro frambragta med konst. För att
öfvertyga sig härom behöfver man blott jemföra de
högt förädlade kulturraserna med de ursprungliga,
naturraserna. Man kan eljest indela raserna antingen i
mjölk- och gödboskapsraser, raser för dragning
m. m., af hvilka naturligtvis både bättre och sämre
finnas, eller ock i berg- och låglandsraser eller
benämna dem efter de trakter, der de förekomma. I
England uppkallas åtskilliga raser efter sina horn. Af
medel-horniga raser berömmes Herefords och Devons
gödboskap, det sistnämdas och Sussex’ dragare,
Pembrokeshires »hvar mans ko», som oaktadt namnet ej
är synnerligt spridd, ayrshirerasen, som anses for
Skotlands bästa mjölkkor. Af kulliga raser äro som
utmärkta gödkreatur följande att anföra: Galloway,
Angus, Norfolk och Suffolk. Den långhornade rasen
var en tid, i följd af Bakewells bemödanden som
djurförädlare, Englands yppersta ras och betingade
då ofantligt höga pris. Nu mera är denna ras nästan
försvunnen. På senare tider har korthornsrasen
blifvit mest berömd. I afseende på slagtvigt,
fin benbygnad, köttets godhet, tidig utveckling och
utmärkt gödningsförmåga står han också främst och
betalas högst af alla. 1 000 till 1 200 pund sterling
för en utmärkt tjur af denna ras ha flera gånger
blifvit betalda. Af korthorn finnes en stam,
yorkshirerasen, som är Englands yppersta mjölkboskap
och i mjölkhushållningarna vid London föredrages
framför den billigare holländska boskapen.
Frankrike alstrar framstående raser till dragning
och har utmärkta stammar af mjölkboskap i Normandie
och angränsande departement, af slagtboskap i
charolais-, berry- och durceträserna samt i
korsningar med korthorn. Gamarguerasen åter, som i
halfvildt tillstånd lefver i Rhôneflodens delta,
är en buffeln liknande ras. Köttraserna i Frankrike
lemna ett omtyckt, äfven i England godkändt kött.
Mycket berömdt för sin boskapsskötsel är
äfven Schweiz. Frutiger-, simmenthals- och
freiburgsraserna samt den grå boskapen i Bern, Uri
och Hasli m. fl. äro samtliga en groflemmad, stor,
kraftig och dock god mjölkboskap. Som gödkreatur
uppnå de en rätt hög vigt, men deras kött är
hårdt. Österrike har i sin bergboskap goda raser för
dragares frambringande och mycket berömda stammar,
liknande den grå schweizboskapen, i montefun- och
walserthalsraserna. Mest berömda äro müntzthals-
och mariahofraserna, som hafva en blandning af
ungarskt-podoliskt blod. I Ungarn har man en boskap,
som är beslägtad med steppboskapen, försedd med
långa horn och utmärkt som dragare; han uppnår en
hög slagtvigt och lemnar ett värderadt kött.
I Tyskland förekommer en röd landtras, som förenar
flera goda egenskaper, är en förnöjsam boskap och mest
värderad i voigtlands-, eger-, harz-, vogelsbergs-
och rhonraserna. Bästa gödboskap lemnar den i Franken
och Würtemberg, och ypperlig mjölkboskap i norra
Tyskland de stammar, som stå den holländska boskapen
nära, såsom oldenburgs-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
