Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogens biprodukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnas han med fördel till taktäckning, till
beslagning af stolpar i jord- eller vattenbrynet
och bjelkändar som hvila på murbruk, till skosulor
o. s. v. I Norrland flätas näfvern allmänt
till näfverskor och näfverkuntar, ett slags
renslar, som bäras på ryggen till förvaring af
hvarjehanda. Nordamerikas indianer förfärdiga sina
lätta kanoter af näfver, och Sibiriens tunguser och
jakuter bekläda sina sommarbostäder dermed. I Europa
förfärdigas äfven en mängd småsaker af pressad näfver,
såsom snusdosor m. m. I Ryssland distil-leras af
näfvern den s. k. ryssoljan eller björkoljan, som
begagnas till insmörjning af det ryska juftlädret,
hvilket der utaf erhåller sin egendomliga starka
lukt. Näfvern hör egentligen till den för många
trädartade växter egendomliga korkbildningen, som eger
rum emellan den ursprungliga öfverhuden (cuticula)
och bastlagret. Hon uppkommer ofta på sådana ställen>
der trädet blifvit på något sätt såradt, och synes
vara ett skyddsmedel i detta afseende. Korkväfnaden
består mestadels af skifformiga, fint förgrenade
celler, hvilkas saftiga beståndsdelar snart försvinna
och hvilkas till en början af cellämne (cellulosa)
bestående väggar förvandlas till korkämne. Det i
tekniskt afseende vigtigaste alstret af korkbildningen
är den i handeln vanliga korken, som erhålles af
korkeken och förtjenar att särskildt omtalas.
Den äkta korkeken (quercus suber) tillhör
medelhafsländerna och odlas i Portugal, Spanien,
Italien och Algeriet enkom för korkens skull. Det
är en ekart med styfva, ständigt gröna lof. Trädet
blir mellan 30 och 40 fot högt och tillhör således de
medelstora trädslagen. Utom den äkta korkeken kallas
äfven ett par närbeslägtade arter (quercus pseudosuber
och qu. ilex) i samma trakter korkekar. I nyare
tider hafva korkekskogarna i Algeriet blifvit föremål
for en egen ordnad skogshushållning. Då Frankrike
underlade sig detta land, begagnade kabylstammarna
korkekdistrikten uteslutande till betesmarker, och
det gamla gräset afbrändes årligen för erhållande
af friskt bete, hvarigenom de yngre ekarna ledo
en betydlig skada. Franska regeringen afskaffade
med tvångsmedel gräsbränningen samt indelade
skogarna i ordentliga revier och tog nödig omsorg
om återväxten. Korklagret, som omgifver stammen och
de gröfre grenarna till nästan en hands tjocklek,
blir moget till afskalning på en tidrymd af 8–10
år, allt efter jordmånen och läget. Till skalningen
användas företrädesvis kabyler, af hvilka 10 stå under
en särskild uppsyningsrnan och 100 under kontroll af
en fransman. Vid skaltidens början drar skaran under
musik och så mycket larm som möjligt in i skogarna,
der erforderliga boningshus och förrådsmagasin
äro uppförda, och folket delas mellan de olika
revieren. Uppsyningsmannen utmärker, allt efter
trädens groflek, huru högt upp på stammen korken
skall afskalas. Arbetarna inhugga först en skåra
rundt omkring stammen upptill och nedtill samt
göra deremellan två långs gående snitt midt emot
hvarandra, hvarefter de med yxskaftet lossa korken i
två halfrunda stycken. Korkens aftagande synes endast
utöfva ett obetydligt inflytande på trädens växt. Man
har på försök afskalat korken från den öfre och nedre
delen af stammen, men qvarlemnat honom på midten,
då det visat sig, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
