Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågeljagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan som tamfågel. Den mycket allmänna gräsanden
lemnar i den bekanta andungsjagten i medlet af
juli en lönande jagt. Svanen, förut ofta fridlyst för
konungens räkning, t. ex. i Svanviken vid Nyköping,
var intill senare tider i Malmöhus län förbehållen åt
landshöfdingen, som årligen i augusti anstälde en jagt
med icke obetydligt byte. Prutgåsen eller taflacken
jagas vid skånska kusten och flerstädes med framgång.
Ett medel till rof- och kråkfåglarnas minskande
är det både underhållande och gifvande skyttet
för uf från koja (tyskarnas »krähenhütte»). En
dylik koja uppsättes (af granris o. s. v.) på en
höjd bland träd med nakna grenar och invid ett
mindre fält; fördelaktigt är granskapet af en
afskrädesplats eller ett slagteri. Ufven, helst en
lefvande (en uppstoppad kan dock äfven begagnas),
sättes på en kort stake med en tvärslå upptill;
vråkar, kråkfåglar och hökar infinna sig snart och
anfalla ufven. Börja de bli skrämda af smällarna,
retas de till förnyade anfall, om man några gånger
höjer i vädret staken med ufven, hvilken dervid
flaxar med vingarna. Hökbur användes äfven med fördel
till roffåglarnas minskande. En sådan bur göres af
ståltråd, och förses nedtill med en dubbel botten,
inuti hvilken sitter en dufva (om sommarn en hvit,
om vintern en blå). Buren är öppen upptill och har
i midten en fallpinne, som står i förening med ett
slagnät. Slår roffågeln ned på dufvan och rör vid
fallpinnen, slår slagnätet ut och täcker korgens öfre
del. Roffåglar fångas stundom äfven i sax.
För öfrigt eftersätter jägaren rofdjuren alla tider på
året och får dervid sin möda ytterligare ersatt genom
det värde, skinnen ega under vintern. Stryknin är ett
verksamt medel, men för de faror, detta häftiga gift
medför, afstår den rättsinnige jägaren gerna derifrån;
förgiftadt lockbete får också hos oss, enligt
jagtstadgan, ej nyttjas utan föregående kungörelse i
kyrkan. Deremot är han mycket noggrann med det nyttiga
villebrådets skonande under den tid, honorna gå med
ungar och då dessa dia. I Tyskland skjutas hjortarna
mest från juli till september – hindarna först i
september till november – råbockar från juli till
december, harar, fasaner och rapphöns från september
till januari månads slut. Skyddstiderna äro i alla
tyska stater bestämda genom lag och öfverträdelser
belagda med stränga straff. Vidare måste jägaren
förstå att rätt uppskära större djur och ställa med
hudarna så, att de hålla sig, till dess de skola
säljas. Man brukar gnida, in köttsidan med aska
och torka skinnen med denna utåtvänd. Hjorthudar
t. ex. upphängas i lodrät ställning, vildsvins-
och gräflingsskinn uppspännas medelst träpinnar på
bräden, för att de ej skola krympa. Smärre skinn
(mård- o. d.) dragas öfver kilformiga bräden; när de
väl torkat, putsas de med kam. Harskinn pläga ej hos
oss så tillvaratagas, som de förtjenade.
I den vårdade jagtens hemland, Tyskland, ha de odlade
norra och mellersta landsdelarna, såsom förut nämdes,
blifvit jemförelsevis fattiga på villebråd, men i de
södra bergstrakternas skogar finnas ännu inhägnade
parker med temligen starka vildstånd. I Baierns
djurgårdar (af flera slag, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
