Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina bågar och utlura de olika villebrådsslagens
seder och vanor för att sedan rätta sin jagt
derefter. Redan år 1670 hade ett antal engelsmän
grundat ett handelskompani for att uppköpa skinnen
från Hudsonsbayländerna. De utverkade sig af
Karl II ett privilegium öfver samma område, som
England nu betraktar som sitt, en landmassa af
125 000 geografiska qvadratmil, alltså tjugu gånger
större än Storbritannien. Intresset derför steg,
då Cooks expedition på Amerikas vestkust anträffade
de dyrbara hafsuttersskinnen och för en obetydlighet
förvärfvade äfven andra skinn, som med oerhörd vinst
läto sälja sig i det närbelägna Kina.
En rund tid bortåt begåfvo sig äfventyrslystna och
djerfva sällar af allahanda nationer till jagtområdena
och satte ut försåt för bäfrar, räfvar och
bisamråttor, sköto hjortar och björnar, lon och vargar
och levererade med sina på äfventyr rika tåg hvart år
lika betydliga massor nya skinn åt pelshandlarna som
ämnen till romaner åt författarna. Stundom råkade de
i blodiga tvister med de infödda röda jägarna; andra
åter förvildades fullkomligt och slogo sig fredligt
ned bland indianerna. Ar 1783 bildades nordvestra
pelskompaniet af köpmän från Canada, och mellan de
begge täflande kompaniernas medlemmar utspann sig i
de aflägsna jagtområdena en förbittrad kamp, tills
ändtligen 1821 efter en ömsesidig förklaring allmän
landsfred stadfästes. Sedan Californias guldrikedom
dragit verldens uppmärksamhet till sig, lade de flesta
trapperna sina giller till sides och togo till spade
och vask-ningstråg, så att jagten i Hudsonsbayländerna
nu åter nästan uteslutande drifves af indianer.
Det förnämsta pelsvillebrådet är bäfvern. Han fångas
med giller i närheten af sina vattenbygnader.
Bäfverskinnet utgjorde till slut myntenheten vid
byteshandeln mellan jägarna och köpmännen: två mårdar
gingo på en bäfver, tio muskusråttor likaledes, medan
fyra bäfrar utgjorde en silfverräf. Om de värden,
skinnen hade i den europeiska marknaden, lemnade man
naturligtvis jägarna så mycket som möjligt i okunnighet.
Man betalade med europeiska manufakturvaror och sålde
till dem en bössa för tjugu bäfrar, en tygrock för fyra,
en knif för två o. s. v. Genom det vilda lif, hvaråt
många jägare öfverlemnade sig, råkade de vanligen äfven
snart genom skuldsättning: i beroende af handelsmännen,
som sände sina ombud genom hela området och läto
uppbygga skansar med varunederlag. För att så mycket
som möjligt hålla marknaden vid något så när samma höjd
betalade man de dyrbaraste skinnen jemförelsevis något
mindre än dem af mindre värde och sökte derigenom hindra,
att de värdefullaste pelsdjuren skulle utödas och de
öfriga vårdslösas. Väl lemnas sedan många år ännu 30 000
stycken bäfrar, men i jemförelse med fordom ha de dock
blifvit sällsyntare. Förr klipte man nästan alla
bäfverskinn och bearbetade bottenhåren till fin filt
(kastor);, nu mera borttager man de längre spetshåren
och gör skinnet derigenom likt skinnet af den dyrbara
hafsuttern. Detta djur bebor de nordvestra kusterna
och jagas nästan endast af infödingar, hvilka med sina
båtar söka inringa djuret i hafvet och skjuta det,
då det går upp i vattenbrynet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
