Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perlmuslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ej allenast i främmande verldsdelar, äfven
i Europa finnas muslor, som alstra perlor, om
också ej i sådan mängd och af sådant värde som de
orientaliska. Vår europeiska perlmusla tillhör ett
helt annat slägte än den i det föregående omnämda.
Margaritana margaritifera - så kalla
zoologerna den hos oss förekommande perlmuslan -
ar en tjockskalig, med grofva, kägellika låständer
försedd musla, som blir ända till 1 1/3 tum lång. Denna
musla lefver ej i hafvet, utan i bäckar och strömmar
med rent, klart vatten och lerig, sandig eller stenig
botten i Europas kallare trakter. I Sverige förekommer
hon från Skåne åtminstone upp till polcirkeln i
Lappland. För öfrigt finnes hon i Skotland, England,
Irland, Norge, Finland, Lifland, Baiern, Sachsen och
Böhmen. Man finner henne ofta hoptals på ett ställe;
dock bildar hon aldrig så vidsträckta bankar som
avicula margaritifera.
Flodperlmuslans perlor äro hvarken så vackra eller
så stora som den i hafvet lefvande muslans; sällan
finner man hos den förra perlor, som äro värda 40
eller 50 rdr.
Äfven hos denna musla äro perlorna en sjuklig
afsöndring från manteln.
I floden Teith i Skotland fiskas flodperlmuslan
under ebben med mycken framgång. De talrikaste
och bäst skötta perlfiskerierna i Tyskland finnas i
kretsarna Oberfranken, Oberpfalz och i synnerhet i
Niederbaiern. De baierska perlbäckarna voro redan
under medeltiden berömda. Sachsen eger ett litet
perldistrikt vid Elster mellan Adorf och Plauen.
Så väl i Sachsen som i Baiern är perlfisket ett
regale. Konstsamlingarna i Dresden, särskildt det
s. k. Gröna hvalfvet, förvara bland sina skatter
vackra prof på dessa elsterperlor.
Hvad slutligen perlfiskerierna här i Sverige beträffar,
vet man, att de fordom på vissa orter varit en icke
obetydlig näringsgren. I synnerhet var detta
förhållandet i förra århundradet, då perlfiskerierna
äfven blefvo föremål för den lagstiftande maktens
uppmärksamhet och, att döma af derom utfärdade
författningar, tyckas ha blifvit betraktade som
synnerligt vigtiga. På 1720-talet förklarades
perlfisket för ett regale, och det olofliga idkandet
deraf belades med stränga straff. Några år derefter
frigafs det dock åter utan all afgift åt en hvar,
som för dess idkande anmälde sig hos vederbörande
myndigheter. Deremot föreskrefs, att de erhållna
perlorna skulle hembjudas kronbetjeningen efter pris,
som en särskildt upprättad taxa bestämde, hvarjemte
regeringen drog försorg om, att vissa personer utsagos
inom hvarje ort, der perlfiske fans, hvilka borde
gifva upplysningar om dess rätta skötsel. Sedan dess
har denna industrigren ej varit föremål för statens
uppmärksamhet. Det är nästan endast i Lappland,
som perlfisket på senare tider utgjort något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
