Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korallfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Korallerna fiskades förr i Medelhafvet ungefär på
samma sätt som perlmuslorna. Dykare sänkte sig
ned i hafvet, bröto grenar af korallkolonin och
återvände belastade med dessa upp till ytan. Nu
mera, då tekniken gjort så betydliga framsteg,
söker man erhålla korallerna på ett mindre farligt
och ansträngande sätt. De fartyg, som utrustas för
korallfiske, förses med egendomliga nät, hvaröfver två
korsvis sammanfogade störar äro anbragta. Med dessa
nät försöker man genom skickligt manövrerande komma
under de klippor, der man förmodar eller iakttagit,
att koraller finnas. Störarna afslå grenar af
korallstocken, och dessa falla i de under störarna
hängande näten. Andra fartyg åter ha blott vanliga
stora nät, som kastas ut på de med koraller betäckta
klipporna; korallerna fastna då vid de starka näten
och brytas af. Sedan man samlat en tillräckligt stor
mängd, börjar man sortera fångsten. De vackraste
och största exemplaren säljas i sitt naturliga
skick till naturaliekabinett eller till samlare, de
öfriga bearbetas till kameer, små askar och likartade
fabrikat. De vackraste arbetena af detta slag göras i
Italien. De mindre korallbitarna användas som perlor
till arm- och halsband, hvilka både i orienten och
i Afrika äro högt värderade.
De röda korallsmyckena, som på senare tider åter
blifvit moderna, härleda sig från den s. k. röda
eller ädelkorallen (corallium rubrum), som
kommer från den afrikanska medelhafskusten. Redan
sedan 1450 hade fransmännen här i La Calle ett stort
nederlag för korallfiske, hvarpå ända till 1791
fiskare från Provence hade uteslutande privilegium.
Från denna tid frigafs dock korallfisket för alla
fransmän, som stodo i handelsförbindelser med
levanten och barbareskstaterna. Men snart kommo
italienarna genom erläggande af en årlig afgift i
besittning af detta gamla korallfiske. Jemte dem
bedrefs det sedan 1794 af ett nytt franskt bolag,
tills engelsmännen 1802 satte sig i besittning af La
Calle och i fjorton år på ett temligen hänsynslöst
sätt skattade korallbankarna. 1816 återlemnades La
Calle till fransmännen, och sedan denna tid är det
franska regeringens regale. De franska fartygen äro
der befriade från alla afgifter; mest besökas dock
korallbankarna af italienare, och framför allt lemnar
Torre del greco sedan långliga tider tillbaka ett
stort antal korallfiskare.
Den egentliga tiden för korallfisket är från mars till
oktober, och företaget kan, oaktadt den starka täflan
det måste uthärda, anses som mycket lönande. En enda
båt kan dagligen samla koraller till en vigt af mer
än 230 skålpund, och det låter alls icke osannolikt,
att, såsom Milne Edwards
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
