Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordsjöfisket - Tunfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt betydliga massor dels af torskfamiljens olika
arter, såsom hvitling, kolja, kummel, långa m. fl.,
dels af plattfiskarna, bland hvilka den både stora
och matnyttiga, välsmakande helleflundran är främst
att nämna. Vid en längd af omkring 6 fot har denna
fisk en vigt af ungefär 2 centner, och man eger
uppgifter om exemplar af honom, som varit 10 fot
långa. Ett af de mest lifliga och på samma gång mest
vinstgifvande bland Skandinaviens vigtigaste fisken
är makrillfisket. Makrillen sjelf, i sin fasta, trinda
spolform, med sin starka stjert, spetsiga nos och
skarpa former i alla sina fenor, är en af de bästa
typer för en fisk af rörligt sinne, med vandringsdrift
och vandringslust. Med sin stålblå, i grönt och gult
skiftande rygg med mörkare tvärband samt sina
silfverhvita sidor, som svagt skifta i blått, gult och
rödt, är han i skönhet ett bland hafvets präktigaste
barn, der han pilsnabbt, stundom i luftiga språng,
dansar fram, och vattnet yr, som i kokning, der stimmet
sträcker i ytan. Från djupet, der han bor under vintern,
nalkas han om våren skären och fjordarna för att leka,
och när leken är slut och han på hösten fått tillbaka
sin fetma, lemnar han kusten för att åter söka sitt
vinterqvarter. Der han så vandrar, uppsöker fiskaren
stimmen och låter dem trassla in sig i drifgarn, eller
innesluter han dem i dragnät, eller fångar han dem vid
stranden med not eller sättgarn. Det lifligaste fisket
är dock ränndörjen. När vinden ar frisk och helst när
himlen är mulen, sätter fiskaren i öppen sjö alla segel
till, och dörjen, en krok med ett stycke makrillsida
eller, i nödfall, en röd lapp eller en bit läder, löper
på utfiradt snöre i raskaste fart efter båten. Är nu
vädret till lags och lyckan god, nappar makrillen
snabbt, halas in, och när han i dödsryckningarna
slår med stjerten mot bottnen, i båten, låter det
som trumhvirflar.
Till samma familj som makrillen hör en bland hafvets
större fiskar, som visserligen esomoftast äfven
träiFas vid Skandinavien, men dock har sitt egentliga
hemvist i sydligare haf, der han utgör föremål för
det storartade
Tunfisket. Hvarken den allmänna sillen eller
torsken, ej heller laxen träffas i Medelhafvet;
till ersättning härför ega invånarna vid kusterna af
detta haf, i synnerhet på Sicilien och i Provence,
tunfisken (thynnus vulgaris). Någon gång fångar man
tunfisken på kroksnören, men hufvudsakligast tages
han i storartade och dyrbara nät. För närvarande är
tunfisket vid Sardinien det rikaste (det ger årligen
inemot 52 000 stycken fisk). Från början af april
hvarje år anlända fartyg från alla håll, sökande
de ställen af kusterna, der dessa fisken försiggå,
dels för att deltaga i fisket, dels ock för att
inköpa den insaltade fisken. April månad tillbringas
under förberedelser. Den 3 maj utstakar fiskarnes
anförare den linie, der nätet skall sättas. Följande
dagen utsattes nätet med tillhjelp af flera fartyg
och under stora festligheter. Hafvet måste på detta
ställe ha minst 100, nätet deremot 185 fots djup. Det
sistnämda liknar en stor, djerf bygnad och består af
sju kamrar, hvilkas golf är med tunga stenar fäst vid
hafsbottnen. Utsidornas väggar äro försedda med tåg,
som spännas från ankare; alla lodräta väggar hållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
