Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Husen och stören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta de antingen frysa stenhård, sedan de uttagit den
så kallade husblåsan, eller insalta de äfven honom,
hvarpå allt är färdigt att så fort som möjligt
försändas till det inre af landet.
När detta stora tåg af menniskor och kreatur kommit
till flodens strand, uppför man i hast ett stort
antal, ofta tusentals filtkojor, lätta tält och andra
små bostäder, hvilka emellertid allt efter fisketågets
gång måste flyttas allt längre ned efter floden och
derför endast äro beräknade för en kort tid. Slutligen
är allt på sin plats. Vid stranden är signalkanonen
uppstäld, och bredvid honom står artilleristen med
brinnande lunta. Kosackerna få befallning att med
sina fiskehakar och jernstörar uppställa sig i långa
rader vid flodens båda stränder. När allt är i ordning
och Ural på båda sidor blifvit besatt af kosacker,
utträder ändtligen atamanen ur sitt tält och vandrar
långsamt fram i midten af floden, som ingen kosack
får beträda, förr än kanonskottet ljudit. Nu följer
en graftystnad. Alla äro i spänd väntan, hvar och
en står med framlutad kropp, färdig till språng. Alla
ansigten stråla af glädje och fröjd, och ögonen äro
riktade än på en förut utsökt fläck i floden, än
på atamanen, som skall gifva tecknet till kanonens
affyrande. Men han gör sig alls icke brådt om;
godlynt och skämtsam går han från den ena stranden
till den andra och gör allahanda små rörelser för
att narra kosackerna. Slutligen ger han dock det
hemliga tecknet, som endast han och artilleristen
känna. Kanonen smäller. Nu uppstår ett ordentligt
afgrundslarm. Hela hären af kosacker störtar med
skri och jubel om hvarandra ut på isen. I ursinnig
hast skyndar hvar och en till den fiskeplats, han
på förhand utsökt sig, eller väljer han det första
bästa ställe, han kommer öfver.
I ett nu har man upphuggit tusen små vakar af ett par
fots diameter, och på många ställen, der man särskildt
tror sig kunna vänta mycken fisk, blott 4 till 5 steg
från hvarandra. Nu reser sig en hel skog af långa
fiskestänger, som sänkas ned i vakarna ända till en
eller två fot från bottnen. Kosacken håller sin stång
ständigt i sin hand för att strax kunna känna, om en
fisk står öfver haken eller vidrör stången. Känner
han detta, drar han upp stången med ett hastigt ryck;
den skarpa haken hugger sig in i fiskens kropp under
buken, och han är fast. Hålet i isen vidgas nu, med
de små hakarna hugger han fisken ännu bättre fast
och drar honom slutligen upp på isen. Genom det
oupphörliga larmet af springandet fram och tillbaka
på isen och skriket från så många menniskor, så väl
som genom upphuggandet af de många vakarna och af
de tusentals långa stänger, som i alla riktningar
sänka sig ned mot djupet, bli fiskarna uppskrämda
från sina hviloplatser och börja stryka oroliga
omkring samt fastna då lätt vid hakarna. Det är ett
verkligt slagtande, och på stranden hopa sig hela berg
af fisk. Så snart en fisk sitter fast på en hake,
infinna sig också köpmän på isen för att handla och
köpslå med kosacken om hans fångst. Ofta pågår detta,
medan fisken ännu är under vatten och man ännu ej
känner hans storlek: man köper och säljer på måfå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
