Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemins historia - De gamlas kemiska kunskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjerde århundradet till början af det sextonde,
en period, som kallas alkemins tidehvarf, voro
metallförvandlingen och i synnerhet konsten att
af mindre ädla metaller göra guld hufvudföremålet
för kemisternas bemödanden, medan under sistnämda
århundrade och förra hälften af det sjuttonde kemins
förnämsta uppgift var att förklara sjukdomarnas natur
och tillreda läkemedel, hvarför ock denna tid benämts
den medicinska kemins tidehvarf.
När man slutligen sedan två århundraden hunnit insamla
ett tillräckligt förråd af rön och iakttagelser
samt lärt känna ett allt större antal kemiska ämnen,
började man utforska det lagbundna sätt, hvarpå de
olika ämnena förena sig med hvarandra, och man utfann
metoder att sönderdela dessa kemiska föreningar och
frambringa nya. Detta sträfvande att lära känna de
olika förändringar, stoffet, påverkadt af olikartade
krafter, undergår, för att såmedelst lägga i dagen de
kroppsliga tingens mest förborgade inre egenskaper,
utmärker den nyare kemin, som under sin gradvis
skeende utveckling visserligen ej heller alltid
fortsatte eller ens kunde fortsätta på den väg,
hon redan beträdt. Särskildt må här nämnas den med
Lavoisiers uppträdande och vågens började användning
nära förknippade, högst vigtiga omhvälfning, då den
flogistiska teorin störtades från tronen för att
efterträdas af de qvantitativa undersökningarnas
tidehvarf, ty nu öppnades portarna till den
fruktbärande lustgård, af hvars rika håfvor vi njuta.
De gamlas kemiska kunskaper. En någorlunda riktig
föreställning om de metoder, man i forntiden använde
för att åstadkomma åtskilliga kemiska förändringar,
torde vi svårligen kunna göra oss, då vi dels sakna
alla direkta traditioner i detta hänseende och det
dels vore ganska otillförlitligt att af de ännu på
en låg odlingsgrad stående folkens sätt att gå till
väga sluta till det ursprungliga förfaringssättet hos
jordens stora kulturfolk. Och hvad särskildt beträffar
alla de inom den organiska kemin förekommande,
alldagliga omvandlingsprocesserna, såsom kokning,
stekning, surning, jäsning o. s. v., lönar det så
mycket mindre mödan att söka utforska, på hvad sätt de
gamla burit sig åt, som på då varande låga kulturgrad
deras beteende, ehuru visserligen ganska vigtiga
kemiska processer voro å bane, omöjligen kunde gifva
upphof till någon verklig kemisk insigt. Af större
intresse för oss är deras sätt att tillgodogöra de
oorganiska ämnena, och den bästa fingervisningen
i detta afseende erhålla vi, när det blir fråga om
tillverkningen och användningen af
metallerna.
Såsom redan i inledningen till första bandet blifvit
anmärkt, finna vi redan ganska tidigt flera metaller
i bruk, så tidigt till och med, att deras äldsta
användning trotsar all historisk tidräkning. Bestämda
historiska anvisningar rörande tillverkningen af
några kemiska föreningar ha vi endast från egypterna,
fenicerna, israeliterna, grekerna och romarna,
och dessa nationer äro ock de enda, hos hvilka vi
egentligen söka efter sådana anvisningar, då det är i
deras kultur, nutidens bildning har sin rot. Kineser,
mejikaner och peruaner voro visserligen äfven tidigt
i besittning af hvarjehanda kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
