Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den flogistiska teorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en med stor tankekraft samt klar och skarpsynt blick
rikt begåfvad vetenskapsman, förstod han äfven att
verka gagnande för det praktiska lifvet. Många kemiskt
tekniska metoder blefvo af honom förbättrade, andra
har han uppfunnit, och man vore nästan frestad att
tro, att för hans siarblick allt visat sig endast i
sin rätta gestalt och sagt honom, på hvad sätt det
skulle kunna nyttigast användas.
Af stor vigt för spridningen af de kemiska
kunskaperna blefvo de omkring medlet af det
sjuttonde århundradet stiftade lärda samfunden,
hvaribland några ganska snart började utgifva
periodiska tidskrifter, som innehöllo meddelanden
om de gjorda upptäckterna. Äldst bland dem alla är
den ännu bestående academia-cæsarea-leopoldina,
som uppstod ur en 1631 af några läkare i Schweinfurt
bildad förening. Från år 1670 utgaf hon årligen sina
Miscellanea curiosa, och två år senare erhöll hon
stadfästelse af kejsar Leopold I. Andra samfund ha
visserligen omedelbart verkat mera för vetenskapen,
men det var dock denna akademi, som genom sitt
föredöme gaf första uppslaget till alla de öfriga.
Näst Boyle ha vi att omnämna Kunkel, som, ehuru
ännu syslande med alkemi, likväl gjort åtskilliga
värdefulla upptäckter, bland andra konsten att bereda
fosfor, vidare Becher, född i Speier 1635, som
i synnerhet genom sin af Stahl vidare utförda
förbränningsteori utöfvade stort inflytande på hela
denna kemiska tidsålder, samt i Frankrike Homberg
och Lémery, båda medlemmar af académie des
sciences i Paris, af hvilka den förre gjorde hvarjehanda kemiska
upptäckter och äfven uppfann ett och annat tekniskt
preparat, såsom tusch, karminlack, en jernfernissa
o. s. v., medan den senare mest verkade som lärare i
kemi för ett stort antal från alla håll tillströmmande
lärjungar.
Men af större betydenhet än alla dessa är Georg Ernst
Stahl, född 1660 i Ansbach i Baiern, så väl genom
sina kunskaper, hvilka gjorde honom till en af sin
tids lärdaste män, som genom sina sanningsälskande
och samvetsgranna forskningar, hvilka gåfvo hans
åsigter ett epokgörande inflytande. Hans många
kemiska rön, så högt de än böra uppskattas, äro
dock för kemins historia af mindre betydelse än
hans på Bechers åsigter grundade förbränningsteori,
som under namn af den flogistiska blef för hela
tidehvarfvet tongifvande. Ty ehuru visserligen några
strängt pröfvande, experimenterande kemister, och
i synnerhet Friedrich Hoffmann (född 1660 i Halle,
der han 1693 blef det nya universitetets förste
professor i medicin och, efter att en kortare tid
ha uppehållit sig i Berlin som konung Friedrich
Wilhelms lifmedikus, dog 1742), läto förstå, att
det vid förkalkningsprocessen ej gerna kunde bli
fråga om något bortgående ämne, enär metallen vid
denna sin förändring tilltoge i vigt, lemnades dock
sådana inkast utan afseende, eller ock bemöttes de på
redan förut anförda sätt. Den flogistiska teorin, som
omfattade alla den tiden samlade qvalitativa kemiska
rön och kunskaper, utgjorde en allmän grundåsigt, som,
ehuru falsk, dock var för sin tid tillfyllestgörande,
emedan hon, utom i nyss anförda punkt, passade väl
i stycke med allt, hvad man då visste. Hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
