Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på liknande sätt bestämmer man äfven de mera
sammansatta kropparnas eqvivalentvigter.
Som bevis på den stora vigt, ett noggrant bestämmande
af kropparnas eqvivalenter har för alla de tekniska
yrken, hvilka i mer eller mindre mån grunda sig på
kemiska processer, må följande exempel anföras.
I en färgfabrik skall man af svafvel och qvicksilfver
bereda cinober. Detta sker derigenom, att man intimt
blandar de båda kropparna i ett litet kärl, som flera
timmar hålles i en roterande rörelse. Den sålunda
erhållna kemiska föreningen mellan qvicksilfver
och svafvel måste visserligen sedan sublimeras för
att kunna erhålla sin vackra, röda färg, men detta
lemna vi nu å sido. För oss gäller det att få veta,
huru mycket man bör blanda till af hvartdera ämnet,
för att ej antingen någon del af det tillsatta
dyra qvicksilfret må gå förlorad, utan hela
qvicksilfverstillsatsen verkligen ingå i färgen,
eller ock genom för mycket svafvel färgen försämras
och följaktligen en omständlig reningsmetod för det
öfverskjutande svaflets bortskaffande bli behöflig.
Svaret härpå ger oss en jemförelse mellan
qvicksilfrets och svaflets föreningsvigter. Emedan
qvicksilfrets eqvivalent är 100 och svaflets 16,
blir cinoberns eqvivalent 116. För att bestämma,
huru mycket qvicksilfver bör tillsättas för erhållande
t. ex. af 40 skålpund cinober, uppställer man följande
analogi: 116:100 = 40:x, hvaraf man finner,
att blandningen bör innehålla nära 34,5 skålpund
qvicksilfver och således föga mer än 5,5 skålpund
svafvel. Utan olägenhet kan man nu taga tillsatsen
af svafvel någon mån större än den beräknade för
att vara fullt säker, att allt qvicksilfret blir
tillgodogjordt.
På liknande sätt går man till väga vid alla andra
förekommande fall, då kemiska processer äro i
fråga, men vigten och betydelsen af denna lag om
eqvivalenterna äro så klart i ögonen fallande, att
vi ej behöfva uppehålla oss med anförande af några
vidare bevis.
Angående sättet, hvarpå oorganiska föreningar bildas,
gäller som hufvudregel, att ett element förenar sig
med ett annat element, en af två element sammansatt
kropp med en annan af två element bestående, likväl
så, att det ena elementet är gemensamt för båda de
sammansatta beståndsdelarna, en sammansatt kropp
af andra ordningen med en annan likaledes af andra
ordningen o. s. v.
Föreningar af första ordningen äro exempelvis
vatten, jernoxidul och saltsyra, som alla bestå af
två element och innehålla en eqvivalent af hvardera
beståndsdelen. Dessutom kunna åtskilliga element ingå
föreningar med hvarandra äfven i andra förhållanden,
såsom en eqvivalent af det ena elementet med två
af det andra, två eqvivalenter med tre o. s. v.,
men i alla sådana fall kan dock förhållandet mellan
antalet eqvivalenter af det ena och andra elementet
uttryckas medelst ett ganska enkelt bråk. I det
kemiska skriftspråket utmärkes antalet eqvivalenter
genom en liten siffra, som bifogas den bokstaf,
hvilken utgör i fråga varande elements kemiska tecken,
och det uttryck för en sammansatt kropp, man sålunda
får, kallas hans <sp>kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
