Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemisk analys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock behandlar man den olösta återstoden med
fluorvätesyra, som beredes af flusspat och
svafvelsyra. Om möjligen de ämnen, hvilka sålunda
tillsättas som lösningsmedel, kunna åtminstone delvis
förefinnas i sjelfva mineralet, måste naturligtvis bli
föremål för en särskild undersökning med användning
af andra lösningsmedel.
Vi antaga emellertid, att mineralpulvret på ett
eller annat sätt blifvit upplöst i en vätska, möjligen
med undantag af några få ämnen, såsom kiselsyra,
kol m. m., hvilka i så fall tagas på filtrum och
undersökas särskildt. I den filtrerade klara vätskan,
som, i fall lakmuspapperet utvisar, att hon är starkt
sur, bör försättas med något alkali, t. ex. ammoniak,
eller åtminstone utspädas med vatten, inledes
vätesvafla i gasform till full mättning. Finnas i
lösningen metallerna bly, silfver, vismut, koppar,
kadmium, qvicksilfver, guld, platina, arsenik, antimon
eller tenn, utfällas de i form af svafvelmetaller. Om
saltsyra användes som lösningsmedel, skulle man
visserligen ej ha anledning förmoda, att hvilken som
helst af dessa metaller kunnat finnas i lösningen,
emedan klorsilfver och klorbly äro i sura vätskor
olösliga och salpetersyra likaledes ej kan upplösa
tenn, men emedan ej bestämdt förutsattes, att
någondera af dessa syror verkligen begagnats, bör
man i allmänhet antaga, att äfven nu nämda metaller
kunnat bli utfälda af vätesvaflan. Genom filtrering
skiljer man den erhållna fällningen från lösningen,
som försättes med så mycket ammoniak, att hon färgar
rödt reagenspapper blått, d. v. s. blir basisk,
och derefter med vätesvafladt svafvelammonium,
hvarigenom de öfriga tunga metallerna jern, mangan,
kobolt, nickel och zink utfällas likaledes som
svafvelmetaller samt krom och aluminium i form af
kromoxid och lerjord. Genom filtrering erhålles
åter en klar lösning, som öfvermåttan med saltsyra,
då det uppstår en fällning af svafvel från det
förut i öfverskott tillsatta fällningsmedlet. Detta
svafvel affiltreras, och till lösningen sättes sedan
kolsyrad ammoniak, som utfäller de tre alkaliska
jordarterna kalk, baryt och strontian. De enda baser
utom den ammoniak, man tillsatt, som nu kunna finnas
i lösningen, äro talkjord, kali och natron, då man
nämligen lemnar ur sigte sådana baser som lition,
cesium och rubidiumoxid, hvilka endast ganska sällan
förekomma och derför i allmänhet ej eftersökas oftare,
än man har särskild anledning förmoda deras närvaro.
Ur en del af den nu för femte gången filtrerade
lösningen bildas genom tillsats af fosforsyradt natron
en hvit fällning, om hon innehåller talkjord. Nu
återstå endast kali och natron. Om verkligen
den del af lösningen, som ej blifvit försatt med
fosforsyradt natron, innehåller något fast ämne,
under förutsättning således, att någon talkjord ej
blifvit funnen, visar sig lätt genom att afdunsta
en droppe af lösningen på ett platinableck eller en
bit fönsterglas, som uppvärmes. En hvit återstod
utgör nämligen ett jakande svar. Till en del af
den återstående lösningen tillsättes då, sedan all
ammoniak blifvit utjagad, platinaklorid, som med
kali ger en gul fällning, och till den andra delen
antimonsyradt kali, som med natron bildar en hvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
