Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemisk analys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras vigtförhållande sins emellan eller, med
andra ord, kroppens procentiska sammansättning,
går visserligen till väga på hufvudsakligen
samma sätt, men förfarandet blir dock mera
inveckladt derigenom, att alla de särskilda
beståndsdelarna måste fullständigt både afskiljas
och tillvaratagas. Vanligen låter man derför den
qvantitativa analysen föregås af en qvalitativ,
hvars resultat bestämmer sättet för den qvantitativa
undersökningens utförande.
Hvad som i det föregående blifvit sagdt, gäller
emellertid nästan endast för analyser af oorganiska
ämnen. Vid organiska ämnens analysering kan en så noga
afmätt klassindelning som den i metaller, jordarter,
alkalier m. m. ej förekomma, alldenstund hela den
stora skaran organiska kroppar väsentligen endast
består af de fyra elementen: syre, väte, qväfve och
kol, medan den oorganiska verlden, så vidt man vet,
innehåller några och sextio, och häraf följer,
att de organiska ämnena i allmänhet ej kunna på
grund af sitt förhållande till vissa reagentier,
motsvarande t. ex. de oorganiska basernas till
vätesvafla, parallelt ordnas i vissa, bestämda större
grupper. De ordna sig snarare i fortlöpande serier,
som uppkomma derigenom, att vigtproportionen af ett
eller annat element stiger eller faller. Med syre,
svafvel, fosfor, klor o. s. v. ingå de oorganiska
elementen förening vanligen endast i två, sällan tre,
högst fem olika eqvivalentförhållanden, medan, som
sagdt, de organiska föreningarna bilda hela serier.
Vi ha visserligen förut visat, att läran om
radikalerna är den organiska kemins grundval,
och deras igenfinnande skulle väl således vara
den organiska qvalitativa analysens närmaste
uppgift; men i följd af de ofta förekommande, små,
gradvis fortgående förändringarna i den kemiska
sammansättningen, som motsvaras af lika många sins
emellan olika organiska ämnen, ligger det i sakens
natur, att den organiska kemin ej erbjuder så skarpt
åtskiljande och tillika så enkla reaktioner som dem,
hvilka stå den oorganiska analysen till buds.
Derför syselsätter sig ock den organiska analysen
företrädesvis med qvantitativa bestämningar angående
ett eller flera eller alla förekommande element,
och hon får då namn af elementaranalys, hvilken
i allmänhet så tillgår, att det ämne, som skall
undersökas, på bästa möjliga sätt blandas med någon
oorganisk kropp, som lätt lemnar ifrån sig syre, och
blandningen derefter upphettas, tills det organiska
ämnet blifvit genom den oorganiska kroppens syre
alldeles uppbrändt. De uppfångade förbränningsalstren
kunna nu vara vattenånga (väte och syre), kolsyra
(kol och syre) och qväfve. Af vattenångans vigt
beräknar man vätets, af kolsyrans kolets, och genom
att från den uppbrända kroppens hela vigt draga
summan af qväfvets direkt erhållna samt vätets och
kolets beräknade vigter får man veta, huru mycket
syre kroppen innehöll.
Med nu gjorda korta antydningar vilja vi afsluta
denna inledning, förbehållande oss att framdeles
vid förekommande fall, som visst icke skola komma
att tryta, få utförligare redogöra för en och annan
särskild, ur teknisk synpunkt vigtig kemisk process.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
