Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metallernas betydelse som kulturmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tillämpade kemin. Ty i den grå forntiden kände
man ej endast till det i gedigen form tillgängliga
guldet och det lätt reducerade silfret, utan
förarbetade då äfven dels koppar, tenn, bly, dels,
ehuru sannolikt till tiden, senast, den bland alla
metaller både vigtigaste och mest svåråtkomliga,
Jernet, samt förädlade jernet till stål.
Och liksom redan i de längst tillbaka liggande,
nu mera knapt i myten och sagan skönjbara tiderna
menniskans själs- och kroppskrafter ansträngdes för
utvinnande af dessa värdefulla ämnen och deras nyttiga
användning och sålunda äfven i denna mening jorden
blef menniskan allt mera underdånig, har under alla
följande tidehvarf samma sak förblifvit ett af hennes
älsklingsmål. Det är obehöfligt att mycket orda om
det stora inflytande på mensklighetens kulturlif,
metallerna haft och hafva, eller söka utreda, huru
dem förutan detta kulturlif torde ha gestaltat sig. I
metallerna fann menniskan det ädlaste material till
näring för sitt konstsinne, i bergsbruket med dess
egendomligheter den vigtigaste sporre till uppöfvande
af sina mekaniska och andra praktiska anlag.
Maskinbygnadskonsten med sina storartade vattenhjul,
pumpverk, blåsmaskiner och andra mekaniska
inrättningar ha till stor del sin upprinnelse
från nödvändigheten att behörigen tillgodose
grufbrytningcn och brukshandteringen. Och stod icke
äfven ångmaskinens och jernvägens vagga tätt invid
grufarbetarens schakt?
På metallerna, och i allmänhet på mineralen, öfvade
sig menniskan i kemins skola under årtusenden, och om
nutidens kemi för bergsbruksidkaren blifvit ett klart
skinande ljus, hvilket liksom i en trollspegel för
honom uppenbarar mineralens innersta art, är äfven här
förhållandet mellan orsak och verkan ett ömsesidigt,
ty kemin sjelf är bygd på metallgrund. Grundpelaren
till hennes väldiga lärobygnad har till fot läran om
metallernas oxidering.
Hela mineralriket med sina hemligheter och bländverk
är liksom enkom skapadt att väcka och lifva
menniskoandens forskningslust, iakttagelseförmåga
och naturliga böjelse att sammanställa och jemföra
sina erfarenheter, och det är denna själsriktning,
som danar och utmärker ej mindre den rent praktiske,
skarpsynte malmspåraren än den vetenskapligt bildade
bergsmannen, mineralogen, kemisten, den hela jordens
krets famnande geologen och som satte Murchison i
stånd att ana den femte verldsdelens guldlager och
att kunna utropa: »söken der, så skolen I finna!»
I följd af det rastlösa begär att ila framåt, som
bemäktigat sig nutidens slägte, ha i våra dagar äfven
tillgodogörandet och afkastningen af mineralriket
nått en före oss okänd utveckling. Till det forna,
väl bevarade arfvet från förgångna århundraden ha nya,
högst betydande egodelar blifvit lagda. Vi förmå
framdraga de metalliska beståndsdelarna ur deras
mest förborgade gömslen och tillverka metallmassor,
tusenfaldt större än förgångna tiders. Hvilken
tillverkningsserie från den lilla synålen till den
jättelika ångmaskinen, från den oansenliga typen, som
i någon bok betyder en punkt, till metallgjutningens
största bildkolosser! I tusentals maskiner se vi
den döda metallen liksom begåfvad med lif, ett lif
uteslutande egnadt till menniskans nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
