Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bränning och röstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortgående gaserna måste stryka fram för att komma
till skorstenen. Ett sådant uppsamlingsrum är i
synnerhet af nöden, om malmen håller arsenik, hvilken
då afsätter sig som arseniksyrlighet (giftmjöl). Äfven
åtskilliga andra nyttiga ämnen kunna allt efter
malmens olika art sålunda tillvaratagas, t. ex. den
pulverformiga tennoxid, som luftdraget sopar med sig
vid rostning af tennmalm.
På flera ställen bereder man svafvelsyra af den vid
svafvelmetallernas rostning i riklig mängd bildade
svafvelsyrlighetsgasen, men vanliga förhållandet
är dock, att årligen genom rostningsprocesser
hundratusentals centner svafvel ej blott utan
ringaste nytta förspillas, utan dessutom
svafvelsyrlighetsgasen, så framt han ej bortledes
genom mycket höga skorstenar, blir till stor plåga
och skada för den omgifvande trakten. Storartade
anläggningar för svafvelsyrlighetens tillgodogörande
finnas i synnerhet på Harz och i det mansfeldska
området.
Den metallurgiska process, som följer efter
malmernas bränning eller rostning, men ej sällan
sjelf sönderfaller i flera på hvarandra följande
afdelningar, har just till föremål metallurgins
hufvuduppgift, malmernas reduktion, metallernas
afskiljande i metallisk form. Vanligtvis sker denna
reduktion genom smältning i eld, men likväl förekomma
äfven vissa bestämda fall, t. ex. i fråga om silfver,
platina och andra ädla metaller, då målet uppnås
på den våta vägen, och för öfrigt äro, allt efter
råämnets olika art och beskaffenhet, de metoder, man
använder, och det särskilda sätt, hvarpå dessa metoder
i hvarje förekommande fall tillämpas, så omvexlande,
att vi anse lämpligast att här endast anföra det
väsentligaste vid denna process samt spara alla
enskildheter till beskrifningen längre fram af de för
hvarje särskild metall begagnade reduktionsmetoder.
Smältningsarbetet gestaltar sig enklast, när
metallen redan i malmen förekommer gedigen, emedan i
sådant fall endast erfordras att genom tillräcklig
upphettning bringa de metalliska delarna i smält
tillstånd, då de tvingas att gå ut ur bergarten. Denna
segringsmetod kommer dock sällan och egentligen endast
för metallen vismut i fråga.
Många malmer innehålla redan i sitt råa tillstånd
oxiderad metall, i andra blir metallen först genom
sin rostning förvandlad till oxid, men i hvilketdera
fallet som helst förekommer han emellertid, när
smältningen sker, oftast i oxiderad form. I oxiden är,
som vi veta, metallen förenad med syre, som redan
under tider, då man ej kunde ha den aflägsnaste
aning om, hvad som verkligen försiggick, afskildes
derigenom, att malmerna smältes tillsammans med
kol. I smältugnen blir frändskapen emellan syret och
kolet öfvervägande, de förena sig med hvarandra till
kolsyregas, och metallen blir fri. Det är på, denna
reduktionsprocess, i synnerhet jernets framställande
hvilar; dock erhålles det ej genast i smidbar form,
utan som tackjern, en förening af jern och kol.
När malmer med ursprungligen stor svafvelhalt,
hvilkas röstning således i första rummet afsett
svaflets utjagande, smältas med kol, får man,
emedan svaflet aldrig kan fullständigt bortrostas,
två smältningsalster. Jemte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
