Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerntillverkningens början och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomtänka. Och likväl lefde en gång här, som öfver allt
annorstädes, folkstammar, hjelplösa halfvildar, som
hvarken kände till jernet eller någon annan metall,
som måste göra sina yxor, knifvar, spjutspetsar
af sten, sina nålar af ben o. s. v. Senare utbyttes
stenredskapen mot redskap af koppar och brons, och
redan detta utgjorde ett ofantligt framsteg, men
först när man lärt känna och tillverka jern, hade
man träffat på det rätta. Hvar och när den vigtiga
upptäckten gjordes, förmäler ingen berättelse,
men så mycket veta vi, att vid den historiska
tidens gryning, till och med ännu på Homeros’
tid, jernet var ett sällsynt och mycket dyrbart
ämne. För det gamla Greklands hjeltar utgjorde ett
stycke jern, nu endast vardt några öre, en sådan
eggelse, att det vid deras kämpalekar betraktades
som ett välkommet segerpris. En jernsmed vid sitt
arbete torde nog ha förefallit forntidens menniskor
så förundransvärd,, att han och hans likar rent af
gjordes till mytologiska personligheter. Hvem vet, om
icke kyklopernas urtyper, Hefestos’ sotiga gesäller
med det stora runda ögat midt i pannan, helt enkelt
voro några smeder, som till skydd bundit för sina
ögon ett gips- eller glimmerblad.
Under ett senare tidehvarf voro kalyberna, en vid
Svarta hafvet bosatt folkstam, berömda för sitt
utmärkt hårda jern (stål), som de anses ha tillverkat
af flodernas jernsand. Andra stålframbringande kalyber
bodde i Spanien vid en flod, som äfven kallades
Kalybs och ansågs ega en synnerligt jernhärdande
kfaft. Kalybs eller kalybisk metall blef sålunda en
gemensam benämning på härdadt jern i allmänhet. Utom
det pontiska och spanska Jernet voro det indiska
stålet och jernet från ön Elba redan då högt värderade
och långt fore Kristi födelse det steierska jernet
beryktadt. Att de gamla germaniska folken redan
ganska tidigt samt oberoende af greker och romare
tillverkat och bearbetat jern, är ej osannolikt. Derpå
skulle möjligen de gamla sagorna och hjeltedikterna,
hvari underbara svärd och vapen samt konstförfarna
vapensmeder spela en framstående rol, kunna
häntyda. Företrädesvis torde det ha varit krigaren,
som i allmänhet först insåg och uppskattade Jernets
stora duglighet, medan forntidens enkla hushållning
och åkerbruk kunde vida lättare umbära det. Ännu i dag
begagnar ju den ukrainske bonden hemgjorda fordon,
hvari ej den minsta jernspik står att finna. I det
forntyska språket fans för de nu varande båda orden
degen (svärd) och gediegen (gedigen) endast ett,
nämligen gidigan. Svärdet var således företrädesvis
det gedigna, det rent och enbart metalliska.
Ett hårdt, mödosamt verk måste det visserligen då
varit att förädla den motspänstiga metallen till ett
godt svärd eller något annat värdefullt verktyg. Ännu
i dag, ehuru nu äfven tillkommit anspråken på
ofantliga tillverkningsbelopp, är, oaktadt den högst
betydande utveckling, jernindustrin genom otaliga
rön och försök under den långa mellantiden ernått,
allt, som har att skaffa med jernets tillverkning
och förädling, ett tungt och ansträngande arbete.
Vill man, i brist på hvarje annan vägledning för
utrönandet, hvar och på hvad sätt jern allra först
tillverkades, utgå från den grundsatsen, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
