Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stångjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stångjernsnatur, utan äfven att så vidt möjligt
befria det från åtskilliga andra mer eller mindre
skadliga inblandningar, t. ex. svafvel. Af det
föregående veta vi äfven, att tackjern af olika
renhet färskar olika lätt. Af dessa och andra
orsaker är härdfärskningsarbetet i allmänhet vida
mera inveckladt, än förestående korta beskrifning
dera kunde synas antyda, och man har i sjelfva verket
äfven en hel mängd särskilda härdfärskningsmetoder,
såsom tysksmide, vallon-, lancashire-, franche-
comtésmide m. fl., hvilka hvar för sig måste, allt
efter tackjernets art och det ändamål, hvartill
stångjernet skall användas, på åtskilligt sätt
förändras och skötas; men att ingå i alla dessa
enskildheter förbjuder oss utrymmet. Endast när
tackjernet är särdeles rent och lättfärskadt, kan
det af vana och skickliga smeder färdigfärskas
genast vid den första nedsmältningen, då sålunda
några uppbrytningar ej behöfva göras. Men hvilken
färskningsmetod man än använder, är en större eller
mindre slaggbildning en alldeles väsentlig sak,
vare sig att slaggen redan i härden afskiljer sig
från det färskade jernet eller sedermera måste
under hammare eller mellan valsar derur utpressas.
I färskningshärden kan endast träkolsbränsle användas,
emedan alla fossila bränslen dels innehålla svafvel
och fosfor, som göra jernet odugligt, dels gifva
mycken aska, hvarigenom färskslaggen försämras. För
den engelska jernhandteringen blef det emellertid i
förra århundradet allt mera en lifsfråga att kunna
vid färskningen begagna stenkol, och sedan de gjorda
försöken att i vanliga färskningshärdar utbyta träkol
mot kåks genom det sålunda erhållna stångjernets dåliga
beskaffenhet tydligen ådagalagt, att vid användningen
af orena brännmaterial för färskningsprocessen dessa ej
finge komma i omedelbar beröring med jernet, uppfans i
England puddlingsmetoden, hvarvid färskningen sker
genom den vid förbränning af stenkol, ved eller
andra bränbara ämnen alstrade lågan. Redan i medlet
af sjuttonde århundradet uttogs i England patent på
en sådan metod, men först hundra år senare (1787)
blef metoden riktigt införd och derigenom den grundval
lagd, hvarpå nutidens oerhörda jerntillverkning till
allra största delen hvilar.
Puddelugnens hufvuddelar (fig. 34) äro eldningsrummet A,
härdrummet B och skorstenen C. Rosten, vid A, på hvilken
bränslet inkastas genom öppningen a, består af grofva
jernstänger, som hvila på bärjern; b är den s. k.
eldbryggan, öfver hvilken lågan, i följd af det starka
drag, som den höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
