Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stångjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägges upp på städet, med desto större kraft blir han
sammantryckt och slaggen, liksom ur en svamp, utpressad.
En annan inrättning för samma ändamål är luppqvarnen
(fig. 36). Hon består af en på utsidan refflad vals
om 51/2 fots diameter och 2 x/2 fots längd, på sin
undre sida omgifven af en med henne excentrisk, inåt
refflad half cylinder, som är orubbligt fäst i en
stark jernställning, hvari äfven valsaxelns lager äro
insatta. Puddelbollen inlägges vid och kringrullas
genom valsens rotering i det allt trängre rummet
mellan honom och den fasta cylinderhalfvan, tills
han åter utkommer vid g. För att bollens utsträckning
på längden må begränsas och hans begge ändar bli
tillplattade, finnas på begge sidor om half cylindern
jernplattor, hvilkas ömsesidiga afstånd måste rättas
efter bollarnas storlek. Om den hastighet, hvarmed
denna maskin arbetar, kan man döma deraf, att valsen
lär göra mer än tjugu hvarf i minuten.
Den vid bearbetningen af stora jern- och stålmassor
alldeles oumbärliga ånghammaren har äfven börjat med
fördel användas till smältornas och puddelbollarnas
hopslående. En af ånghammarens stora fördelar är, att
han slår rakt och ej, som vattenhammaren, när denna
faller mot städet, beskrifver en cirkelbåge; men
hans största fördel är dock den synnerliga lätthet,
hvarmed man ögonblickligen kan hejda slaget eller
göra det så lent man behagar. I sistnämda hänseende
är en ånghammare, hvars rörelse lätt regleras,
närmast jemförlig med muskelstyrkan i arbetarens
arm, mångdubblad, men för ett sådant reglerande
fordras endast att rätt handtera en liten hafstång,
medelst hvilken vattenångan efter behag afstänges
eller insläppes.
Man har både små lätta ånghammare, som göra
många slag i minuten, och större med hammarblock
vägande ända till 1 000 centner och derutöfver,
som gå långsammare. Vidare har man både vertikala
och horisontala. Af det förra slaget är den å
fig. 37 af bildade jätteånghammaren. Öfverst ser
man ångcylindern, vid hvars nedåtgående kolfstång
det i ledrännor upp- och nedglidande, stålskodda
hammarblocket af tackjern är fäst. Nedanför,
mellan ånghammarens väldiga tackjernsstolar,
står städet. När ånga insläppes i cylindern under
den lufttätt slutande kannan, lyftes hammaren,
tills ångtilloppet afstänges. Öppnas sedan af
ledningsventilen för ångan helt och hållet, så att
hon obehindradt får utströmma, nedfaller hammaren med
hela sin tyngd. Öppnas deremot ventilen endast till
någon del, nedfaller hammaren med mindre hastighet,
och om, när han redan börjat falla, af ledningskanalen
åter alldeles afstänges, förblir han hängande. Man
har denna kraftiga, mekaniska tillställning så helt
och hållet i sina händer, att man t. ex. med en 50
centners hammare kan krossa den minsta nöt utan att
skada kärnan eller beröra glaset af ett på städet
lagdt fickur utan att spräcka det. För att kunna
blifva så känsligt måste dock instrumentet spelas
af konsterfaren hand. Får ånghammaren, såsom andra
hammare, sjelf reglera sin fallhastighet, ger äfven
han slag på slag med alltid samma fallhöjd och styrka.
De sammanpressade eller hopslagna puddelbollarna få
sedan omedelbart eller efter ny uppvärmning genomgå
några valsspår, hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
