Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stångjernet - Gammalt jern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tråddragerier, alldenstund den ringa hastighet, hvarmed
tången arbetar, förhåller sig till snällvalsverkets
snabbhet ungefärligen som forvagnens tröga till
lokomotivets ilande fart. Dessutom gifva dragtängerna
intryck i tråden, s. k. tånghugg, hvilket gör, att
sålunda tillverkad tråd är mindre omtyckt än den
valsade. Den valsade trådens vidare bearbetning till
finare storlekar sker dock fortfarande medelst nyss
omtalade dragskifva, en möjligast hård stålplatta,
försedd med en mängd koniska, väl polerade hål af
olika storlek. För vissa mera grannlaga ändamål,
såsom tillverkning af ståltråd, afsedd att användas
i matematiska eller musikinstrument, äro draghålen
stundom utfodrade med någon hård ädelsten. Nära intill
dragskifvan står en omkring sin axel lätt rörlig
härfvel, på hvilken tråden, som skall dragas, är
upplindad. Sedan ändan af tråden blifvit tillspetsad,
instucken genom ett passande hål i dragskifvan och
fäst vid en på andra sidan stående rulle, åstadkommes
dragningen derigenom, att denna rulle, hvaromkring
den dragna tråden efter hand lindas, medelst
mekanisk kraft vrides omkring sin axel. Vanligen
stå flera, samtidigt arbetande dragrullar på sådant
sätt i förbindelse med hvarandra, att hvar och en
ibland dem, utom den, som från härfveln aflindar
valstråden, från en bredvid stående upptar den
redan förut dragna tråden, sedan han ytterligare
fått passera genom ett draghål i en mellan de båda
rullarna stående dragskifva. För att kunna lättare
taga bort de kring rullarna lindade trådringarna äro
de förra ej cylindriska, utan uppåt något koniskt
afsmalnande. Till ju större finhet valstråden skall
dragas, desto flera i storlek oupphörligt aftagande
draghål måste han gå igenom. Men vid utdragningen
blir tråden efter hand allt mera hård och spröd,
och derför måste han, för att återfå sin mjukhet,
emellanåt glödgas, hvilket, till undvikande af
någon betydlig glödspånsbildning, sker i slutna plåt-
eller tackjernscylindrar. De glödspån, som icke desto
mindre bildats, borttagas, innan tråden å nyo drages,
antingen på förut beskrifna sätt eller ock genom
ringarnas skurning med skarpkantiga kiselstenar eller
sönderbokad slagg i en i vatten till hälften nedsänkt,
otät tackjernstunna, som hastigt kringvrides. Mycket
fin jern- eller ståltråd kan vara dragen genom 35
till 40 hål och under tiden 4 till 5 gånger glödgad.
Gammalt jern. Ett material för jernindustrin,
som ligger ännu ytligare än myrmalmen och väl
förtjenar att beaktas, är s. k. gammalt jern. Att
för fabrikernas räkning plocka och samla sådant var
visserligen sedan långliga tider mången fattig mans
födkrok, men först i våra dagar har den alldagliga
jernförbrukningen antagit så väldiga dimensioner,
att den förbrukade metallen blifvit en högst vigtig
handelsvara. Huru mycket jern i form af skenor,
hjulband, spik m. m. försliter ej årligen en
enda jernväg! Derför kunna ock jernverk bestå utan
tillgång på vare sig malm eller tackjern; de lefva
på gammalt, förslitet jern. En fabrik, hvars uppgift
förnämligast är att af gammal, förnött skenmateriel
tillverka nya jernvägsskenor, har för denna sin
verksamhet behof af en i förhållande till hennes
omfattning ganska måttlig tillgång på annat jern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
