Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stålet - Råstålet - Brännstålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden ställer sig så till vida enklare, som man i
tackjernet eller stångjernet har en närmare belägen,
mera tillförlitlig utgångspunkt. Noggrant afseende
måste emellertid alltid fästas vid den mångfaldigt
olika arten af dessa stålets råämnen, samt ordnandet
och utförandet af ståltillverkningsprocessen derefter
rättas.
Råstålet erhålles medelst en färskning i härd, som
företer så mycken likhet med härdfärskningen för
stångjern, att hvar och en, som ej närmare befattat
sig med stångjernssmide, knapt torde kunna se någon
skilnad. Arbetaren vid sin härd kunde nästan när som
helst fråga: skall jag göra jern eller stål? Ja, ofta
visar färskningsprocessen en så afgjord benägenhet
att gå åt orätt håll, att till förhindrande häraf de
verksammaste medel måste tillgripas. Stålfärskningen
sker i allmänhet vid en lägre temperatur och med
svagare bläster. Hon fordrar mera och råare slagg,
och det till stål redan färskade godset bör på bästa
sätt skyddas för blästerns färskande inverkan. Träkol
är det enda användbara bränslet.
Vid stålpuddlingen begagnas deremot nästan endast
stenkol, men med denna stålberedningsmetod,
ehuru visserligen billig och särskildt lämplig
för tillverkning i stort, får man dock i allmänhet
endast ett medelmåttigt, för mindre grannlaga behof
användbart stål. Till en början ville det alls
icke lyckas att puddla stål, men den tvingande
nödvändigheten att göra sig så vidt möjligt
oberoende af de dyra träkolen sporrade till städse
nya försök. När man beslutit sig för att underkasta
stenkolen en särskild reningsprocess för att
dymedelst befria dem från en betydlig del af deras
svafvelhalt, var en af de förnämsta svårigheterna
öfvervunnen. Genom det gamla förfarandet att »kåksa»
stenkolen var det ofta ej möjligt att behörigen utjaga
svaflet, och man underkastade derför de förut temligen
fint sönderslagna stenkolen ett slags vasknings- eller
sållsättningsprocess, hvarvid den njur- och kornvis
inblandade svafvelkisen kunde, såsom mycket tyngre,
till större delen afskiljas.
Sedan råstålssmältan eller puddelstålsbollen blifvit
hopslagen eller sammanpressad och smidd eller utvalsad
till stänger, som nu i allmänhet innehålla stål
af temligen olika hårdhet, härdas och afslås dessa
stänger i flera bitar, som efter brottytornas olika
beskaffenhet sorteras, hvarefter slutligen de med
hvarandra likartade stålbitarna paketeras, vällas och
utsträckas till ett stål af mera jemn beskaffenhet,
s. k. garfstål, som i följd af den vid vällningen
eller garfningen oundvikliga kolförlusten redan är
något mjukare.
Brännstålet. Helt annorlunda beskaffad är den
metallurgiska processr hvarigenom stångjern förvandlas
till stål. Han grundar sig på den erfarenheten,
att en glödande jernstång i beröring med kolhaltiga
ämnen upptar kol, hvarigenom först stångens ytor,
men sedan efter hand äfven hennes inre delar öfvergå i
stål. Denna erfarenhet är måhända nästan lika gammal
som användandet af jern, men det dröjde dock ganska
länge, innan man drog vidare nytta deraf än medelst
redan förut beskrifna sätthärdning af hvarjehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
