Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjutjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehåller samt de qvarts- och lerpartiklar m. m., som
småningom bortnötas eller afsmältas från ugnens
väggar, bildas en slaggartad massa, hvars smältbarhet
befordras genom tillsättande af en ringa mängd krossad
kalksten. Denna slaggbildning är dock i jemförelse
med slaggbildningen i en masugn obetydlig. Genom
omsmältningen blir tackjernets kemiska beskaffenhet
ej synnerligt förändrad, men vanligen erhåller det
ett finare, tätare gry.
En särskild form af kupolugnarna äro de vid åtskilliga
äldre gjuterier förekommande s. k. stjelpugnar, som
utmärkas deraf, att de ej ha ett fast, orubbligt
läge, utan hänga på två axeltappar och sålunda
kunna med tillhjelp af ett enkelt spel ganska lätt
kullstjelpas. Fördelen af dessa ugnar var, att man
genom att luta dem lagom kunde för hvarje gång utan
svårighet uthälla en mot behofvet noga svarande
mängd smält tackjern; men nu mera äro de dock
öfverflödiga, sedan man lärt sig att med en liten
lerstopp så igensätta utslagshålet, att man genom en
liten vridning på stoppen kan uttappa blott några få
skålpund och sedan ögonblickligen åter göra tätt.
För nedsmältning på en gång af större tackjernsmassor,
50 till 100 centner och derutöfver, användas
flamugnar, som till erhållande af tillräckligt starkt
drag äro försedda med mycket höga skorstenar. Bläster
begagnas ej. Om ugnar af detta slag veta vi redan,
att det endast är den vid det okolade brännmaterialets
förbränning alstrade lågan, som kommer i omedelbar
beröring med det i ugnen inlagda tackjernet, hvilket,
i den mån det smälter, samlar sig åt ena ändan af
ugnen, hvaråt bottnen har en lindrig lutning och der
tackjernet sedan uttappas. I dessa ugnar inverkar i
viss mån äfven luften omedelbart på det upphettade
tackjernet derigenom, att hon förbränner en del
af dess kol, och det är derför af synnerlig vigt,
att nedsmältningen försiggår snabbt, inom 3’/o till
4 timmar, hvilket åter förutsätter en mycket hög
ugnstemperatur. Det i flamugn omsmälta tackjernet
anses emellertid lemna ett tätare och fastare gjutgods
än kupolugnsjernet, hvarför ock flamugn ej blott
begagnas vid gjutning af mycket tunga pjeser, utan i
allmänhet när, såsom framför allt vid kanongjutning
är fallet, synnerligt afseende fästes å gjutgodsets
styrka och seghet. I nyaste tid har man börjat elda
dessa ugnar med gas.
Det smälta gjutjernets öfverhängande till
gjutformarna sker på olika sätt. Mycket stora formar
nedsättas vanligen i en grop nära intill smältugnen,
från hvars utslagsöppning man leder jernet i en
sandränna direkt till ingjutningshålen; men oftast
bäres eller föres tackjernet till gjutformarna i
större eller mindre med lera inuti öfverstrukna och
derefter starkt upphettade skopor och skänkar af
tackjern eller stadig jernplåt. Sådana gjutskopor,
som bäras af blott en arbetare, äro försedda med ett
4 till 5 fot långt skaft och rymma vid pass en half
centner eller något mera, hvaremot andra större,
af tjock plåt hopnitade skopor (fig. 48), som bäras
af flera personer, kunna rymma flera centner.
Man har äfven skänkar för 40, 60, ja, 100 centner
och derutöfver, hvilkas höjning, sänkning eller
förflyttande alltid sker medelst kran, och för
gjutning af mycket stora pjeser användas stundom
äfven ännu större skänkar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
