Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordrar mycken urskilning för att lyckas. Först afformas
i ena flaskhalfvan så stor del af modellen, som
utan hinder för dennas upptagande ur formen möjligen
ske kan. Om t. ex. modellen föreställer en arm med
något inböjda fingrar, afformas först armens och
handens yttersida. Efter öfverpudring med kolpulver
eller fin, torr sand informas sedan mellan tummen
och handen ett litet bindstycke af finmalen, lerrik
sand, som sålunda sedan kan särskildt uttagas. Efter
ny öfverpudring informas nästa bindstycke intill det
förra, och vidare fortsätter man att så forma det ena
bindstycket efter det andra, att de alla kunna hvar
för sig med lätthet borttagas. Sedan modellens alla
underskurna partier blifvit formade, återstår endast
att på vanligt sätt afforma det öfriga af modellen
i den andra flaskhalfvan, som sedan aflyftes och
omvändes. I henne inpassas och fastsättas nu medelst
jerntråd, hvart på sitt ställe, alla bindstyckena,
hvarefter modellen uttages ur den undre ramen, luft-
och ingjutningshål upptagas samt den färdigformade
flaskan hopsättes. Vid gjutningen bildas i alla
formskarfvar små uppstående kanter, s. k. gjutsömmar,
som sedan kunna med mejsel och fil borttagas.
Vid gjutning af ihåliga pjeser, såsom rör, bomber
och kanoner, använder man en så kallad kärna
af sandblandad lera, som hänges eller ställes
in i gjutformen, der det ruin, hon sålunda
fyller, motsvarar den blifvande håligheten i
gjutgodset. Större kärnor, såsom till gas- eller
vattenrör, erhållas genom att linda halmflätor
omkring smalare jern- eller träkärnor och öfversmeta
alltsammans med ett tillräckligt tjockt lager af den
sandblandade leran. Genom pressning i formar eller
ett slags svarfning mot ett form bräde erhåller
kärnan sin rätta gestalt, hvarefter hon upphettas
till full torkning. Mycket vida kärnor plägar man
ock göra ihåliga.
Ej sällan, men i synnerhet vid gjutning af mycket
stora pjeser, då anskaffandet af tillräckligt rymliga
flaskor skulle blifva allt för kostsamt, begagnar
man i stället lerformar, som antingen endast bestå
af formlera, eller ock äro medelst tegelmtirning[?]
eller på annat sätt förstärkta. När vi längre fram
få tillfälle att beskrifva klockgjutningen, skola vi
återkomma till denna lerformning.
Gjutmodellerna göras antingen af trä eller, om de
många gånger skola användas, äfven af messing, zink,
tenn, bly eller tackjern. En del konstsaker modelleras
i vax, hvarefter modellerna öfverdragas med lera
och vaxet utsmältes. Kopior af redan färdiga saker
erhållas genom att af dem taga ihåliga gipsaftryck,
fylla dessa gipsformar med smält vax o. s. v. Emedan
sandformarna för hvarje gjutning förstöras, måste
gjutformar, som man vill använda flera gånger, göras
af gjutjern. Såsom redan blifvit nämdt, förändrar
dock den metalliska formen gjutgodsets fysiska natur:
i följd af den hastiga afkylningen blir det nämligen
närmast ytan, och stundom till och med temligen djupt
in, mycket hårdt. Denna s. k. kokillgjutning begagnas
derför ock med största fördel vid tillverkningen
af sådana gjutpjeser, som nödvändigt måste ega en
större hårdhetsgrad, t. ex. valsar och kanoner. När
man endast vill, att vissa delar af gjutgodset skola
erhålla en större hårdhet, använder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
