Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska jernhandteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men denna bana afbröts snart, emedan hans håg allt
mera drogs åt de kemiska vetenskaperna, och såsom
lärare deri har han tillbragt större delen af sin
verksamma lefnad. Denna verksamhet började redan
1812, då Sefström antogs till lärare i kemi och
naturalhistoria vid krigsakademin å Karlberg och
adjunkt i kemi vid karolinska institutet. När sedan
artilleriläroverket vid Marieberg inrättades 1817,
blef han äfven der lärare i fysik och kemi. Dessa tre
befattningar innehade han till 1820, men då öppnade
sig för honom det arbetsfält, der han skulle utveckla
sin rikaste verksamhet. När nämligen bergsskolan i
Falun inrättades, nämdes Sefström utan förslag till
hennes förste lärare och föreståndare.
För en man med hans rastlösa nit och brinnande
forskningslust blef denna ansvarsfulla befattning
så mycket mera ansträngande, som hans helsa
var bruten. Men här gälde det en stor ide, som
måste förverkligas. Den svenska bergshandteringen
skulle erhålla en vetenskaplig grundval, och denna
var äfven lagd, när Sefström 1838 af sin genom
trägen lärarverksamhet, ihärdiga forskningar i
bergsvetenskapen och många ansträngande resor i högsta
grad försvagade helsa tvangs att söka entledigande
från sin befattning.
I början af år 1839 flyttade han nu till Stockholm,
der han för ordnades till adjungerad ledamot i
bergskollegiet, erhöll åtskilliga andra mer och
mindre maktpåliggande uppdrag samt intill sin död,
den 30 november 1845, besörjde den redan 1820 åt honom
öfverlåtna redaktionen af brukssocietetens tidskrift
»Jernkontorets annaler», hvaraf han sjelf författat
en icke obetydlig del.
Bland hans många arbeten må här i första rummet nämnas
hans undersökningar om masugns- och färskslaggerna,
ty genom det vetenskapliga ljus dessa undersökningar
spridde öfver de kemiska processer, som försiggå i
masugnen och stångjernshärden, blef det för Sefströms
många lärjungar i första och andra led möjligt
att på ett rationelt sätt behandla masmästeri och
smide. Bland öfriga arbeten vilja vi endast anföra
hans lätta, praktiska metoder att pröfva jern- och
kopparmalmen. Den sefströmska ässjan, för sin starka
smälthetta af tyskarna ofta kallad das teufelsfeuer,
blef for jernmalmsprofningen ett alldeles oskattbart
instrument, hvars grundprincip är bibehållen i den
till omfånget mindre eggertzska ässjan, som nu öfver
allt, der tackjern tillverkas, ger lätt erhållna,
säkra och bestämda uppgifter öfver malmernas jernhalt,
masugnsbeskickningarnas rätta ordnande o. s. v.
Sefströms stora förtjenster om bergshandteringen vunno
ock både hemma och i utlandet lifligt erkännande. Han
var ledamot af flera in- och utländska akademier och
samfund samt erhöll åtskilliga, mycket förmånliga
utländska anbud, som dock hans fosterlandskärlek
förbjöd honom att antaga. Brukssocieteten
tiilstälde honom redan 1826 Jernkontorets stora,
medalj i guld. Hans elever läto öfver honom prägla
en guldmedalj om 40 dukater, som öfverlemnades till
honom i tvä exemplar jemte en äreskänk, och ett årligt
anslag från brukssocieteten betryggade hans utkomst
under de sista lefnadsåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
