Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 12. En liten blytillsats ger dessa legeringars
polerade yta ett guldlikt, grönaktigt skimmer.
Af den publik, på hvilken de särskildt lägga an,
betraktas utan tvifvel Nürnbergs och Fürths
metallarbetare som sannskyldiga guldsmeder, när de
af en legering, hållande 11 delar koppar och 2 delar
zink, eller, med andra ord, af en tombacksart klappa
ut det oäkta bladguld (musleguld), hvarmed äggen på
majstängerna förgyllas, eller af gul messing utvalsa
de omtyckta tunna glitterblecken (flittermessing).
Såsom redan i kapitlet om zink blifvit nämdt, var
konsten att tillverka messing känd, långt innan man
visste, att det fans en särskild metall, genom hvars
legering med koppar messingen just erhölls.
Det äldre sättet att i en operation reducera zinken
ur galmejan och sammansmälta honom med kopparn var
under årtusenden det enda, som begagnades. Denna
urgamla metod är för öfrigt äfven i våra dagar ej
alldeles bortlagd, utan förekommer ännu här och hvar,
der förhållandena äro sådana, att man i honom finner
sin fördel. Messingstillverkningen både på gamla och
nya sättet sker i stora drag- eller vindugnar, som
hvardera rymma 7–8 deglar af eldfast lera, hvilka
ställas på en rost och hållas omgifna
med glödande stenkol. Beskickningsproportionen
mellan den granuleracle kopparn och den brända,
fint pulveriserade blandade galmejan beror bland
annat af malmens zinkhalt. Förut skedde denna
smältningsprocess i två omgångar, emedan hela den
erforderliga zinkhalten ej kunde i en smältning
reduceras och legeras med kopparn. Nu deremot
tillsättes en del af zinken i metallisk form,
hvarigenom omsmältning med ny tillsats af galmeja blir
obehöflig. På samma sätt förfar man, när i stället
för galmeja användes s. k. ugnsbrott (zinkoxid),
som ej utan tillsats af metallisk zink kan med koppar
gifva någon messing.
Xär efter 6–7 timmars upphettning deglarna blifvit
nära på hvitglödande, uppstiga från den smältande
massan zinkångor, hvilka bevisa, att zinkmetallen då
börjat reduceras ur malmen eller ugnsbrottet. Man
minskar nu något hettan, emedan eljest för mycket
zink skulle förflygtigas och kopparn smälta för
hastigt. Man vill nämligen, att kopparn skall liksom
droppvis nedgå genom beskickningen och sålunda
erbjuda de genom henne uppträn-gande zinkångorna
största möjliga beröringsyta, Efter andra 6–7 timmar
ser man ej vidare till några zinkångor (eller,
rättare sagdt, någon zinkrök, zinkblomma), och
legeringsprocessen är då afslutad. Med tång upptages
nu först ur ugnen en förut der upphettad tom degel
och sedan efter hvarandra de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
