Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tennet - Tennmalmerna och deras tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rent af förvexling af de begge metallerna vållar
mycken oreda rörande rätta förståndet af de gamlas
metallbenämningar. Så t. ex. synes det latinska ordet
stannum till en början ha varit namn på en legering
och först senare, omkring fjerde århundradet e. Kr.,
börjat användas för att beteckna rent tenn. Namnet
är härledt från ordet stan, såsom tennet skall ha
kallats af Cornwalls äldsta infödingar, medan deremot
det engelska tin lär vara af kinesiskt ursprung.
Frågan, hvar forntidens gamla tennland legat, torde
ännu ej kunna anses vara med visshet afgjord. Antaga
vi emellertid med de flesta äldre författare,
att Aristoteles’ Cornubia varit Cornwall, skulle
alltså sedan minst tre årtusenden en helt liten del
af England haft nästan uteslutande privilegium att
förse verlden med tenn, och det oaktadt äro förråden
ej uttömda. Ännu lemnar denna landtunga årligen
ungefär 175 000 centner tenn, i jemförelse hvarmed
Europas hela öfriga tenntillverkning sjunker ned
till en obetydlighet. Den enda tennförande trakt,
som förtjenar omnämnas, är den Östra delen af
Erzgebirge, hvars tenngrufvor började bearbetas i
tolfte eller trettonde århundradet. I början, då all
brytning skedde från dagen, lära några grufvor ha
varit ofantligt gifvande, men för närvarande uppgår
hela årliga tillverkningen endast till ungefär 4 500
centner, hvaraf två tredjedelar på sachsiskt område
och en tredjedel i Böhmen. Hvad som för öfrigt nu
erhålles i Frankrike, Spanien, Portugal, Finland är
en småsak, för det mesta endast en ringa efterskörd
på de forna malmfälten.
Gå vi nu utom Europa, är i främsta rummet Ostindien
af stor betydelse för tennhandeln. Det sydöstra Asien
är mycket tennrikt, så väl på Ostindiens fastland,
i Birma, Siam och på halfön Malakka, som äfven
på de Holland tillhöriga öarna Banka och Billiton,
hvilka lemna det bästa tennet och tillika i så stor
ymnighet, att holländarna årligen kunna till Europa
öfverbringa 100 000–120 000 centner bankatenn och
sålunda till stor del beherska äfven den europeiska
tennhandeln. Malakkatennet, som erhålles på flera
ställen utefter halföns kuster, föres till Europa af
engelsmännen under benämningen straitstin. Äfven Kina
lär vara ganska rikt på tenn, och i Amerika förekommer
denna metall så väl i Mejico, Peru och Brasilien
som äfven i California, der, såsom det berättas,
högst rika tennmalmslager helt nyligen skola blifvit
upptäckta. Hittills har dock föga amerikanskt tenn
visat sig på den europeiska marknaden, men deremot
Australien under de senaste åren lemnat sitt bidrag;
från Victoria och Nya Sydwales införas årligen till
England 120 000–140 000 centner vaskad tennmalm.
Tennmalmerna och deras tillgodogörande. I naturen
anträffas tennet vanligast under gestalten af
ett mycket hårdt och tungt mineral, som ofta är
kristalliseradt, men äfven förekommer derbt och
insprängdt med kornig afsöndring. Kristallernas
hufvudform är ett fyrsidigt prisma, hvars ändkanter
blifvit på hvarjehanda sätt afskurna, a, b, c
(fig. 86). Vanligen äro två eller flera sådana
kristaller sammanvuxna till s. k. tvillingskristaller,
d, e. Färgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
