Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förgyllning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ritsar man stundom föremålet på förhand med ett skarpt
instrument, då det naturligtvis går något mera guld
åt för att göra ritsorna osynliga.
Den varaktigaste förgyllningen af metaller
(brons, messing, silfver och koppar) är
eldförgyllningen. Hennes varaktighet beror
derpå, att under inflytande af rödglödgningshetta
mellan grundmetallen och guldet bildas en verklig
ansmäitning. För detta ändamål tillsättas till 1 del
af det i tunna bleck utvalsade och till rödglödgning
upphettade guldet 6–8 delar qvicksilfver, hvarigenom
guldet upplöses och bildar ett amalgam, som efter
afkylning genom pressning befrias från öfverskottet
af qvicksilfver. Metallmassan, som skall förgyllas,
glödgas nu, betsas efter afkylningen med svafvelsyra,
doppas derefter i en blandning af salpetersyra,
salt och något kimrök och afrifves dermed, hvarefter
amalgamet pålägges med en borste af messingstråd,
som förut blifvit doppad i ofvan stående blandning
(eller i en lösning af qvicksilfver i salpetersyra,
kallad qvickvatten). Sedan föremålet derefter blifvit
afsköljdt nied vatten och torkadt, upphettas det öfver
glödande kol. Härvid förflyktigas qvicksilfret, medan
deremot guldet stannar qvar som ett tunt öfverdrag
öfver metallen; slutligen utrifves det med ättika
och poleras med blodsten. Förgyllningen kan efter
omständigheterna upprepas 2 till 3 gånger.
Föremål af brons och messing undergå före
förgyllningen ett förberedande arbete, afbränningen.
Denna består deruti, att man upphettar till
glödgning, afkyler och derefter med en syra aflägsnar
den härvid bildade oxidhinnan. Härigenom förflygtigas
zink från grundmassans yta och erhålles en renare
yta af koppar, som bättre mottager amalgamet och
tillika ger förgyllningen en varmare ton. Föremål,
som antingen helt och hållet eller till en del skola
hållas i matt ton, matteras efter förgyllningen. De
delar, som sedermera skola poleras, öfverdragas
med något skyddande ämne, t. ex. en blandning af
krita och gummi, de, som skola matteras, deremot med
en sammansättning, som i hetta utvecklar klorgas,
hvilken angriper guldet och beröfvar det dess glans.
För att göra förgyllningens ton rödare bestryker man
efter qvicksilfrets afdrifning den upphettade pjesen
med glödvax och utsätter honom derefter på nytt för
hettan. Vaxet innehåller som hufvudsaklig beståndsdel
spanskgröna, hvilken under hettans inverkan på
underlaget afsätter koppar, så att på ytÄn en verkligt
röd karatering uppstår. Gult glödvax, innehållande
zinkvitriol, färgar guldets yta ljusgul o. s. v.
De vid eldförgyllningen utvecklade qvicksilfverångorna
så väl som de vid matteringen alstrade gaserna äro
högst skadliga för arbetarens helsa. Verkstäderna
måste derför ha höga skorstenar med godt drag; äfven
söker man vid bearbetning af stora massor skydda
ansigtet med en mask.
Vid jern och stål fäster ej guldamalgamet
omedelbart. Man begagnar derför vid förgyllning
af dessa metaller antingen våt amalgamering,
hvilken består deruti, att föremålen kokas i vatten
tillsammans med qvicksilfver, zink, jernvitriol och
saltsyra, hvarvid jernet öfverdrager sig med en tunn
qvicksilfverspegel, eller ger man pjeserna förut en
tunn förkoppring, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
