Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platinans afskiljande - Platinans egenskaper och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdragas jernhaltiga delar. Så väl i amerikanska
som ryska platinamalmer finnas korn, som äro en
legering af platina och jern och likaledes följa
magneten. Liksom guldet är platinan olöslig i
enkla syror; i sitt råa tillstånd angripes hon
af kungsvatten till och med mindre än guld; till
hennes lösning behöfves derför en stor mängd
syra jemte upphettning. Medelst svagt, kallt
kungsvatten utdrages förut den i platinamalmen
ingående guldhalten; de öfriga oädlare metallerna,
såsom koppar, jern o. s. v., aflägsnas med blott
saltsyra. I Petersburg, som har den största anstalten
för platinans skedning och der all den råa platina,
som erhålles från Ural, förädlas, börjar man med
upplösningen i hett kungsvatten. I tretio stora
porslinsskålar, hvar och en innehållande 30 till 40
skålpund och alla stående i ett sandbad, utsätter
man platinapulvret for upphettning i kungsvatten (af
1 del salpeter- och 3 delar saltsyra). Sedan efter
8 till 10 timmar utvecklingen af röda ångor slutat,
afhäller man lösningen från den olösta återstoden och
tillsätter salmiaklösning, så länge någon fällning
uppstår. Denna gula fällning, ett dubbelsalt af
platinaklorid och klorammonium (platinasalmiak),
tvättas, pressas, torkas och glödgas derefter i
en platinaskål, hvarefter metallen återstår som
en högst fin, lucker, svampartad askgrå massa,
s. k. platinasvamp, hvilken under svagt tryck rifves
i en stålmortel och derefter siktas. Pulvret slås i
ett rör af gjutjern och tillpressas mycket kraftigt
med en stålstamp. Genom det starka trycket erhåller
pulvret så mycket sammanhang, att det bildar en kort
cylinder. När man erhållit ett visst antal dylika
cylindrar, utsätter man dem 30 till 40 timmar för
hettan i en porslinsugn. Härigenom sintra partiklarna
ännu mer ihop och ha efter glödgningen blifvit
betydligt mindre. Metallen kan redan nu smidas och
användas till många ändamål, men utsmides vanligen
till ännu mindre stänger eller utvalsas till bleck
eller förarbetas till tråd af olika tjocklek.
Prisskilnaden mellan rå och renad platina är betydlig.
Af den första kostar skålpundet i Petersburg ungefär
230, af den senare 320 rdr. Den stora mängd kungsvatten,
som förbrukas vid denna metod, gör honom temligen dyr.
Fördelaktigare synes derför ett annat framställningssätt.
Man smälter platinamalm tillsammans med 2–3 delar zink
och erhåller då en mycket1 spröd legering, som är lätt
att pulverisera. Med utspädd svafvelsyra utdragas zinken
och jernet samt derefter med salpetersyra största delen
af de öfriga metallerna, hvarefter slutligen den
platinahaltiga återstoden upplöses i kungsvatten och
behandlas så, som ofvan är nämdt i fråga om
platinasalmiakens framställning.
Platinans egenskaper och användning. Oförstörbar
som guldet har platinan dessutom nästan lika stor
hållfasthet som jernet och kopparn. Denna egenskap
är dock egentligen lånad och härrör från en ringa
halt af iridium, som lätt qvarstannar hos henne; i
och för sig är hon mjukare än silfver. En indiumhalt
inom vissa bestämda gränser är derför mera nyttig än
skadlig, när platinan skall användas till saker,
hvilka, såsom smältdeglar och instrument, böra ega
eu viss hårdhet och elasticitet. I tänjbarhet ger
platinan guldet föga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
