Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palladium, osmium, iridium - Platinans föreningar och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betyder lukt) har det erhållit deraf, att det i fint
fördeladt tillstånd vid uppvärmning eller redan
vid vanlig temperatur oxiderar sig ytterst lätt
till en flygtig syra af en högst genomträngande
lukt. I platinamalmerna förekommer det i legering
med iridium i små kantiga korn eller i flittror och
blad med tennhvit till ljust stålgrå färg, hvilka
bilda återstoden vid platinamalmens upplösning i
kungsvatten. Osmium har ej kunnat smältas i den
största hetta, man med knallgasblaster kunnat
anskaffa.
Platinans föreningar och användning. Med koppar
eller med koppar och zink bildar platinan guldlika
legeringar. Vid förfärdigande af konstgjorda
tänder användes ofta en legering af platina
med guld eller silfver. I lösning förekommer
vanligen platina såsom platinaklorid, med en
brun eller rödgul färg. Ur en dylik lösning
framställer man andra föreningar på alldeles
likartadt sätt som vid motsvarande guldföreningars
framställning af guldkloriden. Benägenheten att
bilda dubbelsalter delar platinan med guldet,
och med ammoniak bildar hon, liksom detta, en
exploderande förening, knallplatina. Med svafvel
ingår hon två olika föreningar, och genom den
högre svafvelbindningsgradens oxidering med
salpetersyra bildas svafvelsyrad platinaoxid. Ur
alla platinapreparat framställes platinan lätt genom
reducerande ämnens inverkan under upphettning.
Porös platina besitter i hög grad förmågan att
uppsupa och i sina porer förtäta gaser, en egenskap,
som hon delar med flera andra kroppar. Vi veta att
träkol, från hvilka genom upphettning luften och
fuktigheten blifvit utdrifna, ega förmåga att i
sina porer uppsamla gaser af ända till 90 gånger
sin egen volym. Platinasvamp (mycket fint fördelad
platina) och den i ännu finare tillstånd förekommande
platinamoren eller platinasvart lemna oss bevis på,
att platinan i denna förmåga att uppsuga gaser vida
öfverträffar kolet. Redan i kompakt tillstånd eger
hon en mycket stor attraktionsförmåga. Insätter man
ett stycke platinableck, som man förut rentvättat
i en syra, i knallgas (en blandning af syrgas och
vätgas), tvingar metallen de båda gaserna att så
småningom förena sig till vatten, hvilket afsätter
sig som en fin dagg på blecket; småningom kommer
platinan härvid i glödgning, hvarigenom vattnet
utan att sönderfalla i sina beståndsdelar öfvergår i
gasform. Skulle någon återstod af knallgas finnas, kan
explosion lätt inträffa. Alkoholångor med syrgas eller
atmosferisk luft kunna under enahanda omständigheter
antändas. Befinner sig en spiral af fin platinatråd
i lågan af en spritlampa och denna ut-släckes, sedan
tråden blifvit upphettad till glödgning, fortfar han
likväl att glöda, så länge spritångor uppstiga från
lampan. Dessa spritångor blifva i följd af metallens
inverkan af luftens syre förvandlade till ättiksyra,
och härpå grundade sig inrättningen af Döbereiners
röklampor, som dock ej funno stor användning, enär
jemte ättiksyran äfven bildades aldehyd, som har en
oangenäm lukt.
I Döbereiners elddon har man begagnat platinasvampens
förmåga att i sina porer uppsupa luftens syre. Ledes
derefter vätgas genom svampen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
