Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstensfabrikationen - Aluminium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna olägenhet vidlåder äfven de metoder,
Sainte-Claire-Deville och Caron använda. Fluoraluminiet
och borsyran öfvergå båda i gasform vid hög hetta;
leder man dessa gaser tillsammans, uppstår efter nedan
stående skema följande sönderdelning:
Fluoraluminium (Fluor . –––––-^ Fluorbor
l Aluminium
Börs ra |B°r
j Syre––––––-^ Lerjord
Fluoren förenar sig med boren ur borsyran, hvilken
består af bor och syre, till fluorbor. Borsyrans
syre deremot går till det ur fluoraluminiet
afskilda aluminiet och bildar dermed lerjord,
hvilken öfvergår till fast form och afsätter sig
i små kristaller. Fortfar man nu att en längre
stund på detta sätt sammanföra fluoraluminium och
borsyra, förstoras de uppkomna kristallindividerna
allt mera, och det har sålunda lyckats upptäckaren
af denna metod att framställa färglös korund, hvars
fullkomligt genomskinliga kristallindivider hade
öfver 2 1/2 liniers längd, men det fattades, ty värr,
dessa kristaller en motsvarande tjocklek för att
kunna blifva användbara till ädelstenar.
För erhållande af stora som ädelstenar användbara
kristallindivider fordras bland annat, att man arbetar
med så stora mängder som möjligt och att upphettningen
af de ämnen, som skola bringas i gasform, sker så
småningom, tills man uppnått den högsta temperatur,
som erfordras, hvilken dock aldrig får stegras så
högt, att förflygtigandet sker för häftigt; man
måste äfven noga tillse, att det aldrig afbrytes
under arbetets gång. Dessutom är lämpligast att
upphetta borsyran och fluormetallerna i olika kärl,
enar olika temperatur erfordras för förflygtigandet
af de olika kropparna, och att först i ett gemensamt
förlag, i hvilket de olika gaserna uppsamlas, utsätta
dem för hvarandras inverkan.
Aluminium. Sedan Davy i början af århundradet
lyckats sönderdela alkalierna kali och natron och
funnit dem vara föreningar mellan syre och metallerna
kalium och natrium, samt ur dessa föreningar framstält
de båda metallerna, antog man med skäl, att äfven
jordarterna vore dylika föreningar mellan syre och
metaller.
Aluminium (af alumina, lerjord; alumen är den latinska
benämningen på alun) framstäldes först af Wöhler, och
hans förfaringssätt använde sedan äfven Deville. Sedan
dess har kemisten då och då i sitt laboratorium
framstält denna metall, om också i helt små mängder,
ty hvad man inhemtat om den nyupptäckta metallen hade
ej mycket lefvande att bjuda hvarken vetenskapen eller
praktiken. Då Deville i Paris ur den så allmänna och
billiga lerjorden framstälde stora mängder af denna
silfverhvita metall, hvilken i många hänseenden var
så betydligt olik de öfriga mera bekanta metallerna,
jublade alla öfver »den nya metallen» och hängåfvo
sig åt de djerfvaste drömmar. Aldrig har man väl
bemött leran med större respekt, än då man erfor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
