Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhistoriska kärl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan beräkning af Rosière skulle på den plats,
der vid 72 fots djup den nämda tegelbiten anträffades,
aflagringarna endast utgöra 2 1/2 tum för hvarje
århundrade, och således en tid af 30 000 år erfordrats
för bildande af den öfverliggande jordmassan.
I trakten af Cagliari på Sardinien ha lerkärl blifvit
funna på djup, som motsvara 12 000 års aflagringar.
I en grotta, benämd Trou de Frontal, vid Furfooz
nära Dinant i Belgien, hafva jemte menniskoskelett
påträffats stycken af lerkärl. Grottans öppning var
tillsluten af ett stenblock, och omkring detta funnos
en mängd lemningar efter renar. Man antager i följd
häraf, att fyndet förskrifver sig från den period,
då dessa djur funnos i denna trakt, och denna period
anses ligga 10 000 år tillbaka i tiden.
Vid arkeologiska undersökningar ha lerkärl påträffats
dels enbart, dels tillsammans med andra alster af
mensklig slöjd, såsom vapen och husgeråd af sten,
brons eller jern. Härigenom lemnas oss äfven ett
medel till en ungefärlig uppskattning af fyndens
ålder. Dessa undersökningar gifva ock vid handen,
att lerkärl varit de första slöjdalster, hvarpå
spår äro synliga af en börjande konstbildning, i det
inristade eller formade ornament tidigare förekomma
å dem än å fynd af andra slag.
Undersökningarna af de s. k. »kjökkenmöddingerne»,
af torfmossar och af lemningarna från pålbygnadsfolken
ha äfven bragt i dagen en mängd dylika fynd, af hvilka
många med säkerhet ega en mycket hög ålder. På vissa
af pålbygnadsplatserna ha bitar af lerkärl anträffats
i så stor mängd, att det ser ut, som en verklig
lerkärlsindustri på dessa ställen skulle bedrifvits.
Till en början, och troligen under en ganska lång tid,
formades lerkärlen antagligen så, som ännu sker hos
åtskilliga vilda folkstammar i Afrika och Amerika,
det vill säga för hand och genom att foga en i handen
formad bit till en annan. Först sedan drejskifvan
(krukmakarskifvan) blifvit uppfunnen, kunde man med
jemförelsevis mindre svårighet framställa föremålen,
hvilka, med hennes tillhjelp åstadkomna, äfven erhöllo
en regelmässigare form. När denna uppfinning gjordes, är
ej bekant. De gamla grekerna tillskrefvo flera, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
