Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italien under medeltiden och renässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkomna beröringen med detta folk, öfverfördes
antagligen till Italien de förbättringar det
infort i fajanstillverkningen. Den i Italien
brukliga benämningen majolica på fajans (det
gamla namnet på ön Majorca) antyder äfven, att denna
plats antingen genom derifrån öfverflyttade arbetare,
eller derifrån hemtade mönster och tillverkningssätt
utöfvat ett visst inflytande på den italienska
fabrikationen. Enligt en mycket ofta anförd uppgift,
skulle visserligen invånarna i Pisa åren 1113–1115
företagit ett korståg mot den muhamedanske herskaren
på de Baleariska öarna, der mer än 20000 kristna
höllos i slafveri, derunder eröfrat Iviza, samt
efter ett års belägring äfven hufvudstaden på
Majorca, der de gjort ett rikt byte, bland annat af
fajans, hvarmed de efter hemkomsten skulle ha prydt
väggarna på sina kyrkor. Senare forskningar ha dock
gifvit vid handen, att de fajansplattor (bacini),
som för närvarande finnas på kyrkfasaderna i Pisa,
antingen äro af italienskt, eller ock österländskt
(troligen persiskt) ursprung. Denna omständighet
berättigar till ett tvifvel på berättelsens
tillförlitlighet, hvarjemte äfven den omständigheten,
att de spanskmoriska fajanserna vid denna tid ej
hunnit någon hög grad af fulländning, ytterligare
förringar hennes trovärdighet. En annan, sannolikare
berättelse är den, att sedan de kristna i Spanien
börjat återeröfra delar af det muhamedanska området,
deras ofördragsamhet skulle drifvit en del morer
derifrån och tvungit dem att i andra länder söka nya
bostäder. Af dessa landsflyktingar skulle några bosatt
sig i Italien och der infört sin konst.
De äldsta kända italienska fajanser förskrifva sig
från tiden omkring 1100. De äro tillverkade af lera af
röd, brun eller gulaktig färgton och vanligen delvis
öfverdragna med en engobe, i hvilken ofta finnas
ristade ornament, som låta lerans färg lysa igenom.
Till öfverdraget skulle användts en hvit lera från
Siena, benämd terra di San Giovanni. Sedan föremålen
blifvit brända, försågos de med en blyhaltig glasyr af
stark glans, marzacotto, och brändes å nyo. Målningen
anbragtes efter första bränningen och innan pjeserna
glaserades. Det på detta sätt tillverkade gods kallas
mezza majolica (half majolika). De medelst ristning i
det hvita öfverdraget sirade varorna kallades
sgraffiatti eller grafitti. Nyare undersökningar
påstås hafva ådagalagt, att dessa fajanser skulle vara
glaserade med tennhaltig glasyr och att man, för att
spara det dyrbara tennet, endast på de mest synliga
delarna af godset (t. ex. insidorna af fat) använde
denna och med den mindre dyrbara blyglasyren öfverdrog
de öfriga ytorna på föremålen. Då detta påstående
likväl ej blifvit bekräftadt genom kemiska analyser
och dessutom vid användandet af tennglasyr anbringande
af sirverk medelst ristning skulle ha mött svårigheter
och ej kunnat utföras med skärpa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
