Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrikes och Hollands fajanser under 16:e-18:e århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den tid af tio år han nu varit syselsatt
med sina försök hade han alltid hållit modet uppe,
men nu började det svika, han blef svårmodig och
vandrade dyster och vårdslöst klädd omkring i nejden
utan att företaga sig något. Af sin familj fick han
uppbära bittra förebråelser för sin sorglöshet, och
af grannarna hån och spe för sin egensinnighet och
dårskap. Efter någon tid repade han dock åter mod
och återtog sina arbeten. Han undanröjde orsaken
till det senaste felet, men råkade nu i stället
ut för en annan förtretlighet. Vid den påföljande
bränningen var nämligen godset skadadt af den i ugnen
kringflygande askan. Detta ledde honom till användning
af lerkapslar, i hvilka godset insattes och under
bränningen skyddades för askan och eldens omedelbara
inverkan. Hans försök började nu utfalla gynsammare,
och sedan han under fortsättningen af sina arbeten
förbättrat så väl konstruktionen af sina ugnar, som
sammansättningen af massan och glasyren i sitt gods,
kunde han efter sexton års ansträngningar säga sig
ha hunnit sitt mål och började äfven skörda frukten
af sina mödor.
Vidrigheter af annat slag än dem han hittills haft
att bekämpa infunno sig dock nu och hotade ej blott
att förstöra det välstånd han sent omsider börjat
uppnå, utan bragte äfven hans lif i fara. Under de vid
denna tid särdeles häftiga religiösa rörelserna hade
Palissy med entusiasm omfattat protestantismen, och då
han ej gjorde någon hemlighet af sin öfvertygelse,
blef han snart ansedd som en farlig kättare och
slutligen som sådan häktad och bortförd i fängelse
i Bordeaux, der han dömdes att dö på bålet. Från
detta öde räddades han af den mäktige konnetabeln
Anne de Montmorency, som behöfde hans skicklighet för
dekoreringen af ett af sina slott och derför utverkade
en benådningsorder af konungen och af Catherine de
Medici hans utnämning till »inventeur des rustiques
figulines du roy et de la reyne mère».
Han begaf sig nu från Saintes, der hans egendom efter
hans fängslande blifvit plundrad samt hans hus och
verkstad förstörda, till Paris och fick sig anvisad
bostad och plats för verkstad i den nu varande
Tuileriesträdgården. Här utförde han sina bästa
arbeten och fann äfven tid öfrig till författande
af arbeten i naturhistoria, befästningskonst,
åkerbruk m. m. samt till hållande af föreläsningar
i naturhistoria och fysik, på hvilka han till
åhörare räknade hela den lärda verlden i Paris. Mot
charlataneriet och dårskapen förde han öppet krig
och angrep i synnerhet astrologer, alkemister och
föregifna undergörare samt ådrog sig härigenom många
fiender.
Från Bartolomeinattens blodbad räddades han
genom hofvets skydd, men i längden kunde detta
ej bevara honom för hans motståndares och ligans
förföljelser. Ar 1588 vid 78 års ålder blef han som
kättare kastad i Bastiljen och hotad med döden, om han
ej ville afsvärja sin tro. Henrik III, som önskade
rädda hans lif, besökte honom i fängelset, för att
förmå honom dertill och skall då ha yttrat: »Min vän,
du har i fyrtiofem år tjenat min moder och mig sjelf,
vi ha tillåtit dig att behålla din religion, under det
dina trosbröder blifvit förföljda med eld och svärd;
nu är jag dock så ansatt af guiserna och mitt eget
folk, att om du ej omvänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
