Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfinnandet i England af den fina fajansen och det benäkta porslinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R. Champion i Bristol att få det Cookworthy beviljade
och af Champion inköpta patent på användande af kaolin
ytterligare förlängdt. Sjelf begagnade sig Wedgwood
blott en enda gång af rättigheten att å sina egna
uppfinningar uttaga patent.
Inseende den stora vigten af goda farleder, var
Wedgwood en af de mest verksamma upphofsmännen till
företaget att med en kanal förena Trent och Mersey
och derigenom för Staffordshire öppna en vattenled
så väl till den östra som vestra kusten af England,
samt hade äfven den tillfredsställelsen att se detta
arbete fulländadt.
Lyckligare än de flesta andra uppfinnare, hann
Wedgwood af sina arbeten skörda både anseende och
rikedom och var vid sin på Etruria år 1795 timade
död ledamot af Royal society och flera andra
lärda samfund samt efterlemnade åt sin familj en
furstlig förmögenhet. Ar 1863 upprestes på torget
vid jernvägsstationen i Stoke-upon-Trent en genom
subskription anskaffad minnesstod öfver Wedgwood,
och samma år lades äfven till minne af honom i Burslem
af Englands nu varande premierminister Gladstone,
sjelf en stor samlare af porslin, grundstenen till en
bygnad, som, nu. mera färdig, innehåller lärosalar och
ett keramiskt museum samt kallas »Wedgwood memorial
institute».
Redan under Wedgwoods lifstid blef en stor del af hans
uppfinningar och tillverkningssätt känd och använd af
hans yrkesbröder i Staffordshire, af hvilka derjemte
flera genom sjelfständigt arbete bidrogo till yrkets
utveckling, så att vid slutet af förra århundradet
mera än 20 000 personer voro syselsatta i fabrikerna
derstädes.
Den för lergodsindustrin särdeles vigtiga uppfinningen
af färgernas anbringande på godset medelst tryckning
(se afdelningen om lervarornas utsmyckning) gjordes
1756 af John Sadler och Guy Green i Liverpool. Det
berättas härom, att Sadler, som till yrket var
kopparsticksgravör, till några barn i granskapet
skänkt söndriga och kasserade gravyrer och att
bitar af dessa blifvit af barnen fästa på stycken af
lerkärl. Sadler, som härigenom leddes på den tanken,
att det skulle vara möjligt att medelst kopparstick
anbringa mönster på fajans och porslin, hade meddelat
sin ide till den i hans tjenst anstälde Green, en
mycket begåfvad yngling, samt med dennes tillhjelp
börjat anställa försök i denna riktning, hvilka till
slut äfven fullkomligt lyckades. Sadler ingick då
bolag med Green, hvarefter de började använda sin
uppfinning till anbringande af mönster på tegel och
lerplattor och sedermera äfven på andra föremål,
samt lyckades ända till slutet af 1700-talet hålla
sina tillverkningssätt så hemliga, att fabrikanterna
ej blott i Liverpool, utan äfven i det flera mil
aflägsna Staffordshire, måste sända sina varor till
deras verkstäder, för att der få dem tryckta. Ännu
1793 eller 1794 skola de här utfört arbeten for
Wedgwoods räkning. Vid denna tid hade dock hemligheten
börjat bli känd och använd vid flera fabriker.
Omkring år 1800 införde Josiah Spode i Stoke-upon-Trent
användningen af brända kreatursben i porslinstillverkningen
och grundlade härigenom den storartade fabrikationen af det
benäkta eller engelska porslinet. Spode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
