Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alun - Framställningen af alun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anläggningen af de äldsta alunverken vid Civita
vecchia skall ha föranledts deraf, att en viss
Giovanni de Castro, som dref handel med färger och
tyg på Mindre Asien, i trakten af Tolfa påträffade
en växt (ilex aquifolium), som der förekom i stor
ymnighet och äfven i Mindre Asiens aluntrakter
var mycket vanlig. Han drog deraf den slutsatsen,
att växten måste i Italien finna samma näringsämnen
i jorden som i Mindre Asien och att af denna orsak
anläggningen af alunsjudlerier i Italien borde löna
sig. Utgången bekräftade hans slutsats, och den stora
myckenhet alun, som förut måst hemtas från morerna
och turkarna, kunde nu åstadkommas inom landet,
hvars behof af denna nödvändighetsvara derigenom
helt och hållet fyldes. Påfven Pius II sökte
monopolisera aluntillverkningen, i det han genom
allahanda inskränkningar försvårade införseln deraf
från utlandet.
Framställningen af alun sker ändamålsenligast och
nästan uteslutande sålunda, att stenarter, i hvilka
alun antingen finnes färdigbildadt, eller hvaraf det
genom förvittring och tillsättning af en eller annan
felande beståndsdel kan bildas, utsättas for
atmosferens fria inverkan och utlutas, hvarefter
saltet genom utkristallisering fås ur lösningen.
De bergarter, som synnerligt egna sig härtill, äro
den redan nämda alunskiffern, en bituminös skiffer
af smutsgrå färg, som utmärker sig genom sin halt
af svafvelkis, samt alunstenen eller alumiten,
ett mineral som består af 30 procent lerjord, 10
procent kali samt 35 procent svafvelsyra och vatten
och följaktligen ända till den återstående lerjorden
under gynsamma förhållanden fullständigt förvandlas
till alun. Alunmalmer kallar man i allmänhet
alla i naturen förekommande mineral, som innehålla
lerjord och svafvelkis och vid sin förvittring bilda
alunets vigtigaste beståndsdel, den svafvelsyrade
lerjorden. För att framställa dubbelsaltet,
måste de tillsättas med svafvelsyradt kali.
Vid tillgodogörandet af många alunskiffrar t. ex.
den vid Tolfa, äfvensom den svenska, hvilka innehålla
så väl kali och lerjord som svafvelsyra och då i
regeln äro att anse som en förening af alun med
vattenhaltig lerjord, behöfver man blott genom
upphettning aflägsna vattnet. Derigenom förlorar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
