Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den leblancska metoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdelningarna, är anbragt en skjutlucka, hvilken
blott vid ett visst ögonblick af processens gång
öppnas. Afdelningen B är på insidan klädd med ett
skift hårdbrändt eld- och syrfast tegel. Ugnarna
äro vanligen 13 till 17 fot långa och 5 till
6 1/2 fot breda. Arbetet tillgår nu sålunda,
att saltet genom beskickningsdörren h inkastas
i pannan E, der det erhåller en första, och
derefter i ugnen B, der det, utsatt för den öppna
elden, erhåller en andra bearbetning. Då pannan
blifvit beskickad med flera centner koksalt och
beskickningsdörren tätt tillsluten, låter man
ofvanifrån genom blytrattar nedhälla den bestämda
mängden svafvelsyra. Sönderdelningen börjar genast,
understödd af den underifrån kommande hettan,
och de i riklig mängd alstrade saltsyreångorna
bortgå, då ingen annan väg finnes öppen, genom
stenrörsledningen g och komma på denna väg till en
enkel eller dubbel rad af kondenseringskärl, äfven
af stengods, fylda till omkring hälften eller två
tredjedelar med vatten, hvarje kärl innehållande
30 till 50 kannor. Kondenseringsbalongernas antal
kan uppgå till 30 à 40. Syran, som erhålles från
denna del af apparaten, är den renaste, emedan hon
ännu ej hunnit komma i beröring och blanda sig med
gaserna från eldstaden. Annorlunda gestaltar sig
processen i ugnsrummet B. I pannan E blef nämligen
massan i början flytande, då lika vigtdelar salt
och syra infördes; småningom blir hon dock genom
vatten- och syreafdunstning tjock och klimpig, och
nu är tiden inne att utsätta henne för en starkare
hetta. Arbetsöppningarna på sidorna och spjellet i
skiljeväggen öppnas nu, och saltmassan rakas öfver
från E till B. Här utsattes hon för eldens omedelbara
inverkan, medan en ny beskickning försiggår i pannan
2£; Sönderdelningen fulländas, och en temligen
stor mängd saltsyra utdrifves ännu, tills slutligen
massan sammanbakar sig och torkar till en hård fast
kropp. Detta är glaubersaltet.
Man öppnar nu en lucka i ugnssålan och nedrakar
saltet i en jernkärra, som for den sålunda
erhållna varan till sin vidare bestämmelse. Men
saltsyreångorna, hvilka afgå från flamugnen,
bortföras genom en rad lägre stående och
på teckningen ej synliga kondenseringskärl,
der kondenseringen i följd af saltsyreångornas
uppblandning med förbränningsgaserna från eldstaden
försiggår med större svårighet. Slutligen bortgå
alla gasformiga ämnen, som återstå från de öfre och
undre kondenseringskärlen, genom den höga skorstenen,
hvilken genom ett kraftigt drag håller processen
i gång.
Det erhållna glaubersaltet underkastas strax,
sedan det hunnit afkylas, en vidare behandling. Man
pulveriserar och blandar det väl tillsammans med
ungefär sin egen vigt kolsyrad kalk, krita eller ett
likartadt mineral och hälften af sin vigt stenkols-
eller träkolsstybb och insätter denna blandning i
en glödugn. Glödugnen är en helt enkel flamugn af
största möjliga längd, för att den genomgående lågan
skall verka så mycket kraftigare. Längden är vanligen
20 till 24 fot med en bredd af 7 till 10 fot. Ugnens
inre är tillgängligt genom i ugnshvalfvet anbragta
falluckor, hvarigenom massan instörtas, äfvensom
genom flera sidoöppningar, hvarigenom arbetarna med
tillhjelp af stora räkor utbreda och, sedan hon kommit
i smältning, flitigt omröra massan. Ar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
