Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natronsalpetern - Natronsalpeterns förvandling till kalisalpeter - Salpetersyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salpetersyra egnar han sig till och med bättre än
kalisalpetern, enär 85 vigtdelar natronsalpeter
innehålla lika mycket syra som 101 delar
kalisalpeter. Till kruttillverkning deremot är detta
salt ej lämpligt, emedan det, om också renadt från
koksalt och andra främmande ämnen, i luften blir
fuktigt. Det deraf beredda krutet afbrinner allt för
långsamt, och saltet har derför i denna sin användning
blott för fyrverkerierna någon betydelse, och äfven
der endast vid förfärdigandet af långsamt förbrinnande
pjeser, eller när någon särskild färgeffekt skall
åstadkommas; natronsalpeter färgar nämligen lågan
pomeransguj.
Natronsalpeterns förvandling till kalisalpeter. Genom
kemiskt utbyte kan natronsalpeter direkt omarbetas
till kalisalpeter, och denna förvandling drifves i
stort omfång i raffinaderierna. Denna affärsgren
rör sig dock, hvad rentabiliteten beträffar,
inom temligen trånga gränser, som åter bero af
de skiftande handelsprisen. Man upplöser i noga
bestämda mängder natronsalpeter och renad potaska i
minsta mängd varmt vatten och blandar lösningarna
tillsammans. Salpetersyran förenar sig då med
kaliet i potaskan och kolsyran med natronet i
natronsalpetern. Det salpetersyrade kaliet måste
nu skiljas från det kolsyrade natronet genom en
ändamålsenlig afdunstning och kristallisering. Af
100 vigtdelar ren natronsalpeter och 81 vigtdelar
renad potaska bildas 118 1/2 delar kalisalpeter och
62 1/2 delar soda, Potaskans förvandling till soda
medför ingen prisstegring, snarare tvärtom, och
sålunda måste kalisalpeterns högre värde betäcka
omkostnader och vinst. Men långt fördelaktigare
utfaller tillverkningen, om man i stället för
potaska kan använda klorkalium, och då detta
salt nu vid Stassfurt finnes i obegränsad mängd,
har man naturligtvis helt och hållet öfvergifvet
potaskan. I Stassfurt syselsätta sig flera stora
fabriker med chilesalpeterns omarbetning. Genom den
dubbla sönderdelningen af de båda ämnena erhållas
kalisalpeter och klornatrium (koksalt), hvilka genom
kristallisering lätt kunna skiljas från hvarandra,
Salpetersyran. Luften och jorden äro, som vi sett,
salpeterns föräldrar. Jorden lemnar det bestående,
icke flygtiga: basen, luften det flygtiga: syran,
och en syra med en kraft, som man ej skulle trott
kunna ligga gömd hos den svagt saltaktigt och kyligt
smakande salpetern. Syrans skiljande från basen
låter verkställa sig på flera sätt, men icke så som
man t. ex. utdrifver svafvelsyran från jernvitriol,
genom torr distillering; i detta fall bortgå nämligen
syrans, beståndsdelar, syrgas och qväfgas, hvar och
en för sig:.syran sönderdelas. Redan vid måttlig
upphettning ger salpetern under fräsning en del af
sitt syre ifrån sig och förvandlas derigenom till
salpetersyrligt salt; vid längre drifven upphettning
följer äfven det öfriga syret med qväfvet, och
kaustikt kali återstår. Men syran låter utan att
sönderdelas afskilja sig, om alkaliet som ersättning
får sig erbjuden en starkare syra, hvarmed det kan
bilda ett nytt salt. Härtill lämpliga medel torde
den gamla empiriska kemin redan tidigt ha funnit, ty
redan de arabiska kemisterna kände till salpetersyran,
såsom deras skrifter bevisa, jar det är till och med
ej osannolikt, att hon äfven var bekant för de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
