Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställningen af salpetersyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24 timmar afkylas och öppnar honom, för att dels
bortskaffa de i cylindern fastsittande saltkakorna,
dels aftappa syran ur balongerna. Åtminstone de båda
första balongerna gifva syra af behörig styrka, medan
halten af syra i de följande allt mer aftager. Men
äfven dessa senare förtunnade partier tillgodogör
man på det sätt, att de vid nästa afdrifning efter-
hvarandra komma i de första balongerna eller dem,
som ligga cylindern närmast, der de mättas till
starkare syra.
För den stora tekniska förbrukningen är syran,
sådan hon nu kommer från fabrikerna, tillräckligt
ren, men för farmaceutiska och många tekniska och
kemiska ändamål måste hon rektifieras. Saltsyra och
klor, härrörande från salpeterns envisa följeslagare
koksaltet, saknas aldrig helt och hållet. Medelst
några droppar upplöst salpetersyrad silfveroxid
låter man all klor aflägsna sig, i det han med
silfret utfälles såsom olösligt klorsilfver. Nu mera
begagnar man hellre den större flygtigheten hos den
ena af de båda gasarterna för att skilja dem från
hvarandra. Distillerar man syran i glasretorter,
bortgår redan med det första öfverdistillerade partiet
den mesta kloren, och om det under distillationens
fortgång öfvergående ej med silfverprofvet visar
någon klor, kan den i retorten befintliga återstoden
anses ren.
Man var länge af den åsigt, att salpetersyran
blott kunde ega bestånd tillsammans med
en viss vattenhalt, emedan alla försök att
borttaga denna slutade så, att hon sönderföll i
sina beståndsdelar. Nyligen har man dock lyckats
medelst torr klorgas så sönderdela vattenfri
salpetersyrad silfveroxid, att klorsilfver, syrgas
och vattenfri salpetersyra bildas. Denna senare
öfverdistillerar genom ett i is liggande glasrör,
der hon stelnar till isformiga kristaller. Men
röret måste genast tillsmältas i båda ändarna,
och man kan nu uppvisa de sällsynta kristallerna,
förutsatt att röret under tiden hålles väl afkyldt,
emedan kristallerna smälta i vanlig kammartemperatur,
hvarefter det ej dröjer länge, innan sönderdelning
eger rum och de gasformiga beståndsdelarna med stor
våldsamhet sönderspränga sitt fängelse. Den vattenfria
salpetersyran har, liksom den vattenfria svafvelsyran,
blott ett teoretiskt intresse. Äfven i vattenhaltigt
tillstånd beror hennes verkningar till stor del på den
lätthet, hvarmed hon låter sönderdela sig, hvarvid
syran under afgifvande af syre nedgår till en af de
lägre oxidationsgraderna. Den vattenfria salpetersyran
innehåller på en atom qväfve 5 atomer syre (NO5),
salpetersyrligheten på en atom qväfve 3 atomer syre
(NO3); med ännu mindre syre ger qväfvet qväfoxid
och qväfoxidulgas. I dessa ämnen öfvergår nu äfven
salpetersyran, om hon beröfvas sitt syre, och med
stor benägenhet, så att hon, ehuru en mycket kraftig,
likväl ej kan få namn af en mycket beständig syra.
Genom sin sträfvan att afgifva syre blir salpetersyran
ett af de kraftigaste oxidationsmedlen för så väl
metalliska, som icke metalliska ämnen. Jern, zink,
koppar m. fl. upplösas af salpetersyran kraftigt på
det sätt, att en del af syran sönderdelas, bruna ångor
af salpetersyrlighet bortgå och det friblifna syret
oxiderar metallen, hvarefter oxiden lätt upplöses i
den öfriga syrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
