Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltsyra och klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vätet, hvilken äfven har egenskapen af en syra och
derför kallas klorvätesyra. Denna är vår vanliga
saltsyra.
Hennes framställande ur koksaltet lyckas ej med
vattenfri svafvelsyra, emedan hvarken denna eller
klornatrium innehåller det erforderliga väte,
som skulle kunna förena sig med den från natrium
frigjorda kloren. Vid närvaro af vatten deremot
sönderdelas alltid med en atom klornatrium en atom
vatten; dess syre förenar sig med natrium och bildar
dermed natron, som tillsammans med svafvelsyran ger
svafvelsyradt natron; vätet förenar sig med kloren
till den gasformiga syran, som uppfångas i vatten och
i de flesta fall äfven blott i sådant vattenhaltigt
tillstånd användes.
Upplöser man en metall eller en oxid, t. ex. zink
eller kalk, i saltsyra, få vi, enligt gammal
föreställning, saltsyrad zink eller saltsyrad kalk;
men afdunsta vi lösningen till torrhet, återstår
blott ett enkelt elementpar, klorzink, klorkalcium;
syret och vätet fattas och ha bortgått i form af
vattenånga. Så till vida är en operation med saltsyra
i de flesta fall alldeles enahanda med en sådan med
fri klor. Men för många ändamål, och särskildt för
den så vigtiga blekningen, erfordras, att kloren
frigöres, och detta sker åter genom sönderdelning
af saltsyran och borttagande af hennes väte. Medlet
härtill är syret, som borttager vätet och dermed
bildar vatten. Syret åter far man från en öfveroxid,
d. v. s. från en sådan oxid, som innehåller mera
syre än som erfordras för bildande af salter. Det enda
ekonomiskt användbara ämne af detta slag är brunsten,
metallen mangans öfveroxid (mangansuperoxid). Jemte
saltsyra eller, hvilket kommer på ett ut, jemte
koksalt och svafvelsyra, då saltsyra först under
operationen bildas, inlägges brunstenen först i den
uppvärmda utvecklingsapparaten; den bildade klorgasen
bortgår genom ett rör till sin bestämmelseort, och
i apparaten stannar utom en fast återstod en lösning
af klormångan, ända tills helt nyligen ett värdelöst
affall, hvaruti hälften af saltsyrans klor gick
förlorad. Genom ett nyuppfunnet förfarande (af Weldon)
har dock saken stält sig mycket gynsammare, och man
kan nu upprepade gånger operera med en och samma mängd
mangan derigenom att man ur klormanganen oupphörligt
framställer superoxid. Man öfvermättar för detta
ändamål lösningen utan sönderdelning med kalk och
leder genom blandningen af kalk och manganoxidul
en luftström ända till dess ett svart slam uppstår,
hvilket genast kan användas i stället för ny brunsten.
Klor är, som bekant, ett kraftigt blekningsmedel;
äfven nyttjas han till förstöring af illa luktande
dunster och miasmor. I många fall bleker man direkt
med klorgasen, t. ex. lumpen i pappersfabrikerna; men
för att göra honom till en fraktbar vara, måste han
bindas vid kalk. Man inleder honom derför i ett rum,
der fuktad kalk är upplagd på fina trägaller. Kalken
mättar sig då med klorgas och aflemnar honom sedan
småningom, men vid tillsats af en syra mycket hastigt,
till luften. Om klorkalkens användning till blekning
skola vi i nästa band närmare tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
