Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasets betydelse - Kiselsyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhjelp blifvit gjorda. Och om vi äfven i vår
okunnighet ej skulle känt denna brist, hade hon dock
säkerligen varit så betydande, att vi kunna påstå,
att uppfinningen af glaset utgör ett af de märkligaste
kulturmoment.
Huru helt annorlunda skulle ej lefnadssättet i
vårt sträfva klimat gestalta sig, om vi ej medelst
glasfönster kunde göra våra boningar ljusa och
behagliga! Och vidare, hvad vore vårt välstånd,
vår industri utan de tusentals glassaker, som vi
begagna till otaliga ändamål! Det är otänkbart,
att naturvetenskaperna, kemi, fysik, astronomi,
optik, utan glaset skulle kunnat uppnå någon nämnvärd
utveckling, liksom vår andliga bildningsgrad i saknad
af detta oskattbara material säkerligen skulle varit
vida lägre.
Men hvad är egentligen glas, och hvaraf består det?
För att kunna besvara denna fråga, måste vi något
utförligare syselsätta oss med ett ämne, som vi
redan några gånger förut haft tillfälle att omnämna,
nämligen kiselsyran eller kiseljorden; ty hvilka
glassorter vi än må ha för oss, är det dock under alla
förhållanden hon, som i förening med vissa basiska
kroppar utgör det egentligen glasbildande grundämnet.
Kiselsyran är utomordentligt utbredd i naturen,
ty hon finnes i alla bergarter och ingår ofta till
ansenliga mängder i deras sammansättning, så att hon
med all säkerhet är det ämne, som med den största
massan bidragit till bildningen af vårt jordklot.
Mineralet qvarts består endast och allenast af
kiselsyra, hvars renaste form, som går under
benämningen bergkristall, förekommer i praktfulla
vattenklara kristaller, gestaltade som sexsidiga
prismer med pyramidarisk tillspetsning. Hvad vi
i allmänhet kalla sand och sandstenar utgöres af
idel små, medelst ler-, jern- eller kalkhaltiga
beståndsdelar mer eller mindre fast förenade
qvartskorn. De gula och bruna färgskiftningarna
härröra från dessa tillsatser, ty i rent tillstånd
är kiselsyran antingen alldeles hvit, eller i det
närmaste färglös.
Ehuru kiselsyran till sina yttre egenskaper,
såsom färglöshet, genomskinlighet, ljusbrytande
förmåga o. s. v., företer åtskilliga likheter med
lerjord, talkjord och berylljord m. fl., skiljer
hon sig dock väsentligt från dessa kroppar genom
sin kemiska karakter. Kiselsyran är nämligen,
såsom namnet antyder, af sur natur, hvaremot de
tre anförda kropparna ha egenskap af baser. Det i
kiselsyran befintliga elementet kisel (silicium)
kan genom reduktionsmetoder af samma art som dem,
for hvilka vi vid aluminiummetallens behandling varit
i tillfälle att redogöra, afskiljas, och denna kropp
visar sig då som ett brunt pulver af föga framstående
yttre egenskaper. I fritt tillstånd förekommen ej
kiseln i naturen, och af det i och för sig ringa
antal föreningar, han ingår med andra element, är
kiselsyran visserligen ej den enda, som i naturens
stora laboratorium blifvit framstäld, men dock den
mest öfvervägande, ty på sin höjd kan fluorkisel,
hvilken ingår som beståndsdel i den som ädelsten högt
värderade topasen, göra anspråk på ett omnämnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
