Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver allt får samma tjocklek; i annat fall visar
spegeln sneda ansigten, såsom ej sällan är fallet
med sämre slipade glassorter. Slipningen försiggår
på stenplattor, som hvila på omkring 2 fot höga
ben af jern eller trä och måste ha en fullkomligt
vågrät riktning. Af sådana biljardlika slipbord
innehåller sliprummet alltid ett temligen stort
antal. Medelst gipsgröt fastkittas nu den till
slipning ämnade skifvan fullkomligt jemt på
ett sådant bord, hvarefter den ojemnare sidan
först företages till bearbetning. Har nämligen ej
metallplattan i gjutbordet varit nyss polerad, är
den sidan ojemnast och skrofligast, som hvilat på
henne. Det inses lätt, att man äfven kan bredvid
hvarandra fastkitta och samtidigt bearbeta flera
glasskifvor, så vida de ha samma tjocklek. Den
slipande kroppen, löparen, utgöres af en sten,
mestadels formad som en afstympad pyramid, på
hvars grundyta är fastkittad en jemn glasskifva,
omkring fjerdedelen så stor som den under henne
befintliga glasskifvan. Löparens vigt är så afpassad,
att han på hvarje qvadrattum trycker med en tyngd
af tio skålpund. För att beqvämt kunna handteras,
är han antingen ofvantill försedd med flera handtag,
eller, om han är mycket stor, med ett horisontalt
hjul af omkring 10 fots diameter, som öfver allt
på sin omkrets erbjuder angreppspunkter. Vanligen
åstadkommes dock löparens rörelse med maskinkraft, och
de mekaniska inrättningarna derför äro ganska enkla,
enär det ej har sig svårt att medelst en häfstångsarm
meddela löparen samma kretsforrniga rörelse, som
han erhåller vid handarbetet och hvarigenom skifvan
småningom öfverfares på alla punkter.
Den öfre glasskifvan (löparens) slipar dock
ej omedeHrart på den undre; emellan båda finnes
nämligen det egentliga slipmedlet, som först utgöres
af skarp, våt sand, i början något gröfre, men sedan
finare. Har den ena sidan af glasskifvan blifvit så
pass färdigberedd, som det i allmänhet är möjligt
att med sand åstadkomma, uppvändes den andra sidan,
som på samma sätt behandlas. Genom dessa operationer
verkställes råslipningen, hvarefter följer
klarslipningen, som försiggår på alldeles samma
sätt, endast med ett finare slipningsmedel. Man
använder härtill slammad smergel, som i början af
Slipningen tages i jemförelsevis gröfre pulver,
men sedermera i allt finare, tills skifvorna
äro färdigslipade. Härefter anbringas slutligen
polityren medelst en med filt beklädd löpare samt
en tunn gröt af vatten och deri fint uppslammad
kolkotar (jernoxid), blodsten o. d. Den finaste
grad af polering åstadkommes med finslammad tennaska
(tennoxid), som anbringas mellan de slipade ytorna
af två glasskifvor, af hvilka den öfre tjenstgor
som löpare och hålles med handkraft i rörelse, tills
polityren klart framträder.
Medelst gjutbord och vals formas äfven de half- och
heltums tjocka glasskifvor, som användas till tak
för större ljusa lokaler, såsom öfvertäckta gårdar,
större samlingssalar o. s. v., och ej behöfva någon
slipning. Ej alla de slipade glasskifvorna blifva
speglar, utan många användas äfven som fönsterrutor i
de praktfulla butikerna i större städer, till hvilket
ändamål äfven se-kunda skifvor, nämligen sådana med
smärre bristfälligheter, ganska väl äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
