Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstblåsning - Glasets vidare bearbetning och smyckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enkel, äfven skulle lyckas honom; han ville derför
försöka. Han började följaktligen blåsa. Det första
han frambragte var en päronformig hålpjes, en liten
flaska (fiasco); det andra försöket gaf honom
åter en sådan liten flaska, det tredje likaledes, och
så gjorde han med stigande förtrytelse ännu mången
fiasco, och härifrån skall, såsom många förmena,
det ännu i dag brukliga talesättet leda sitt ursprung.
Det är omöjligt att genom någon beskrifning gifva
en föreställning om de handgrepp och hjelpmedel,
som glasblåsaren använder, och vi skulle ej heller så
länge uppehållit oss vid detta ämne, som redan skett,
om endast dessa leksaker, som förekomma under form
af blommor, frukter, fåglar, sidenglänsande trådar
o. d., på denna väg framstäldes. Men alla de för
de fysiska och kemiska vetenskaperna fullkomligt
oersättliga apparater, i hvilka glaset förekommer
i en annan form än den af linser, prismer eller
skifvor, nämligen alla, i hvilka rör, kulor eller
trattformiga föremål förekomma, äro blåsta vid lampa,
och deras mångfaldiga användning gör det för hvarje
fysiker och kemist nödvändigt att förskaffa sig någon
färdighet åtminstone i det finare glasblåseriet. Genom
utdragning blir ett till glödgning upphettadt ställe
af röret längre eller finare, genom inblåsning af luft
sväller det vanligen till en liten kula. Sammanskjutes
ett ställe på röret, hopar sig der mera glasmassa,
hvarigenom nu en större kula kan utblåsas. Med ett
ord, det spröda glaset låter framför blästerlampan
forma sig efter hvarje andetag. Fig. 285 visar en
glasblåsare vid sitt arbete, omgifven af en mängd
af dessa apparater, hvilkas användning är för den i
saken oinvigde obegriplig, men hvilka ändock under
tidernas lopp blifvit mycket mer förenklade och
oändligt vigtigare, än forna dagars fantastiskt vridna
glaskärl och glasapparater voro för alkemisterna.
Om man uppblåser en liten glasklump till en
temligen tunn bubbla och slutligen medelst en
stötlik utandning spränger henne, flyga flittrorna
som ytterst tunna hinnor omkring i luften, dervid
företeende ett vackert spel af regnbågsfarger. Det är
alldeles samma färgspridningsfenomen, som uppkommer
vid blåsning af såpbubblor. För dess frambringande
fordras en mycket tunn hinna, som ej får öfverskrida
en viss tjocklek, och denna tjocklek får ej vara
öfver allt likformig. Derför varar också såpbubblans
färgspel endast så länge blåsningen fortfar och hennes
storlek förändras. Så snart hinnans tjocklek öfver
allt är lika stor, försvinna äfven färgerna. Hos
glasbubblan deremot hindrar den hastiga afkylningen
en sådan utjemning, och färgspelet fortfar på
flittrorna. Förr var brukligt, att de vackraste
af dessa flittror utvaldes och fästes på tapeter,
som derigenom visserligen blefvo temligen dyra,
men deremot företedde ett mycket briljant utseende.
Glasets vidare bearbetning och utsmyckning. I många
fall ha glasvarorna redan när de komma från glashyttan
den erforderliga formen; i andra fall få de honom
först genom en invecklad behandling vid lampa, genom
öfverdragning med färger, emaljering, påsmältning af
perlor, konstgjorda ädelstenar o. s. v., utsmyckningar
som vi öfver allt i glasbodarna kunna se. Men ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
