Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasslipning - Glasmåleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rdr. Österrike hade 1865 211 glashyttor med 267
ugnar och 2 205 smältdeglar; endast det tillverkade
råglaset uppgick i värde till nära 15 millioner rdr,
men genom slipning, målning o. s. v. förädladt,
till vid pass 18 millioner rdr. Den mest betydande
glasfabriken i Österrike, Schreiber och Neffen i Wien,
förarbetar årligen 12 000 centner färgglas och 18 000
centner kristall- och taffelglas med 2 000 arbetare och
en bränsleåtgång af 10 000 famnar ved. Härtill komma
tyska tullföreningen med ytterligare 14 och Frankrike
med 53 millioner riksdalers tillverkningsvärde, så
att hela den årliga tillverkningen i dessa länder
med all sannolikhet torde uppgå till ett värde af
140 millioner riksdaler.
Glasmåleriet. Den sköna färgning, glaset förmår
antaga, i förening med dess genomskinlighet
åstadkommer så underbara effekter, att konsten mycket
tidigt måste ha begagnat sig af detta hjelpmedel,
synnerligast som alstren af den på detta sätt
utvecklade konstgrenen utmärkte sig genom sin
varaktighet. Glasmåleriets alster skilja sig så till
vida från alla liknande konstverk, som deras verkan
grundar sig på genomfallande ljus, och ej blott
teckning och färg, utan äfven det, så att säga,
substantiela hos ljuset, der gör sig gällande.
Glasmåleriet uppstod ur användningen af färgade
fönsterrutor, hvaraf snart bildades brokiga mönster,
först rätliniga i vexlande färger, men sedermera
småningom öfvergående till friare teckningar eller
mosaikformiga grupperingar. Man utskar dessa mönster
ur det färgade glaset och hopfogade de särskilda
styckena med tunt bly. Sådana glasmosaikfönster
förekommo redan i 6:e århundradet, men man kan
ej kalla dem egentliga alster af glasmåleriet, som
rör sig med inbrända emaljfärger, ehuru man redan
tidigt försökte att af sådan glasmosaik bilda hela
målningar, i det man nämligen gaf en figur t. ex. ett
hvitt ansigte och hvita händer och derefter enligt
teckningen sammansatte kostymen af blå, gröna, gula
och röda stycken o. s. v. I tionde århundradet finna
vi målade fönster, d. v. s. ännu allt jemt endast
sådana, på hvilka teckningen och schatteringen
meddelades de större mångfärgade glasstyckena genom
uppdragande och inbränning af mörka färger. Som
de äldsta glasmålningarna af detta slag anses
de, som i slutet af 10:e århundradet utfördes i
klostret Tegernsee i södra Baiern. I Tyskland är
också konstens vagga att söka. Härifrån spred hon
sig i 11:e och 12:e århundradena till Frankrike
och England, men af denna tids glasmålningar äro
endast ytterst få bibehållna. Till dem höra några
af fönstren i Strassburgmünstern, i katedralen i
Augsburg samt i Kunibertskyrkan i Köln. Mönstren i
denna tidigare stil äro mest tapetartade och färgerna
utan sammansmältning uppdragna på glasets yta, hvarför
de äfven lätt voro utsatta för förstöring. En utförlig
beskrifning af det tekniska förfaringssättet i detta
äldsta glasmåleri ega vi i en af munken Theophilus
Presbyter sannolikt i början af 11:e seklet skrifven
bok, kallad Diversaruin artium schedula, der han
äfven behandlar glasmåleriet. Att döma deraf var
då ännu kunskapen om de färgande metalloxiderna och
deras ändamålsenliga användning mycket bristfällig
och målare, färglaborant, tecknare och glasmästare
vanligen förenade i en person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
