Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svaflets tillgodogörande - Svaflets användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid L och beskickas med fast svafvel. Detta kunde
dock ej ske utan att mer eller mindre luft inkom
i kammaren, hvaraf svaflet delvis förbrändes till
svafvelsyrlighet. Att fullkomligt förebygga all
bildning af svafvelsyrlighet är dock knappast
möjligt; svafvelblomma plägar derför vara
sur, i det den vidhäftande svafvelsyrligheten
småningom med syre och fuktighet ur luften bildar
svafvelsyra. Svafvelblomma för medicinsk användning
måste derför grundligt tvättas med vatten.
Reningen af det svafvel, som framställes ur kiser, är
förenad med större svårigheter, emedan det ej blott
är förorenadt af oflygtiga ämnen, utan af arsenik,
som, i sig sjelf flygtig, med svafvel bildar en
ännu flygtigare förening, i handeln bekant under
benämningen operment eller rauschgelb (i folkspråket
stundom »rysshjelp»). Sådant svafvel har derför
ofta en högre gul färg i följd af svafvelarsenikens
närvaro. Genom distillering under iakttagande af
särskilda försigtighetsmått kan det till större delen
befrias från sin arsenikhalt, men väl svårligen
fullkomligt.
Svaflets användning är ganska mångfaldig och delvis
allmänt bekant, t. ex. för sin lättantändlighet till
svafveltrådar och tändstickor, krut, fyrverkerisatser
m. m. Lättsmält och i hög grad tunnflytande, då det
ej öfver-hettas, egnar det sig särdeles väl till
afgjutning af åtskilliga föremål; dess egenskap att
efter öfverhettning till 160-200° och plötslig
afkylning i vatten bilda en seg plastisk massa,
som småningom hårdnar, har äfven blifvit begagnad
till liknande ändamål. Såsom olösligt i vatten och
i luften oföränderligt, har svaflet ofta blifvit
användt som förkittande medel; dervid tillsättas
stundom sådana metaller, med hvilka, såsom jern,
svaflet småningom förenar sig och hårdnar. På senare
tider har man gifvit namnet zeiodelit åt en blandning
af smält svafvel med fint glas- eller qvartspulver,
som efter afsvalning antager en temligen stor grad
af hårdhet och i åtskilliga fall kan användas som
kitt, eller som ett material, hvilket vid vanliga
värmegrader kan motstå inverkan af vissa frätande
kemiska vätskor. Svaflets vigtiga användning i
och för kautsjuns vulkanisering skall på annat
ställe i detta verk närmare behandlas. Svaflet
utgör en beståndsdel i åtskilliga af de vackraste
mineralfärgerna, t. ex. i cinober, kadmiumgult,
musivguld och ultramarin. Pulveriseradt svafvel
har för södra Europas vinodlare blifvit en verklig
hjelpare i nöden, i det man deruti funnit det, som det
synes, enda verksamma medlet att bekämpa den härjande
vindrufsjukan. Till medicinskt bruk användes svafvel
i form af svafvelblomma och svafvelmjölk, den senare
innehållande svafvel i ett tillstånd af högst fin
fördelning, hvari det erhålles,, då man sönderdelar
en lösning af s. k. svafvellefver med en syra.
Vid flera kemiska tillverkningar erhållas
svafvelhaltiga affallsämnen, ur hvilka svaflet ofta
kan åtminstone till stor del åter tillgodogöras. Så
t. ex. kan svafvel erhållas som biprodukt vid
beredning af vanlig lysgas af stenkol, i det
stenkolens svafvelhalt delvis öfvergår på lysgasen
och lysgasen åter afger sitt svafvel åt den s. k.
reningsmassar, som användes för lysgasens rening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
